Aftonbladet – 1 december 1863, sida 2

har han talat? Ljumt och likgiltigt, så att ständerna nog kunde inse, att han ej hade någon mening dermed. Om han ärligt velat understödja min framställning, hade den icke blifvit afslagen. Her ban ej visat hvad han förmår uträtta, vär frågan rörde kriget emot Savoyen? Tjugofyra timmar voro honom nog, för att återkalla både prester och borgare till sin pligt. Detta kallar jag att utöfva en oinskränkt makt, sådan som jag aldrig haft under hela min regering. Ni ansåg er också då vara honom skyldig ev obegränsad tacksamhet och svor honom vid altarets fot evig vänskap, inföll drottningen. Det är sannt4, fortfor konungen. Men hans ärelystna planer hafva seden dess tillväxt med en oförsynthet, som jag icke längre kan fördraga. Har han icke fordrat att Henrik of Navarra skulle blifva förklarad törlu stig all arfsrätt till tronen? Har han icke tvungit grefven sf Soissons att underkasta sig den af påtven honom ålagda bot? Har han icke låtit utsprida öfver hela verlden de skrifvelser, som den helige fadren aflätit ill honom med tacksägelser för hans bemölanden att qväfva kätteriet och uppmsving att fortfora dermed, likasom han och ingen annan vore Frankrikes regent. Och nu må ste han hafva sin egen lifvakt. Måste han? När skall måttet en gång blifva rågedt? Hans kommandostal är redan en spira, ty len utsträcker sig öfver all ting. Hans stol ir en tron, hvarifrån alla regeringsåtgärder utgå. Ja, min mor, je -— spiran och tronen ar han redan tegit i besittning, och jag ser ydligt buru bladen på bans hertigliga krona måningom antaga form sf liljor, medan petsarne möta hvarandra för ett elutes tillammane öfver hans hjessa