Aftonbladet – 30 november 1863, sida 2

Bref från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Innehåll: Kejsaredömets Livre jaune för 4863. — Memorial diploma:ique om kejsar Napoleons planer till ande, — Intrycket af prinsens af Augustonborg proklamation. — Milarne Becker och i Isaachson. Paris den 19 Nov. I dessa dagar har blind lagstiftande kårens medlemmar blifvit utdelad den så kallade Gula Boken (Livrejaune), innehållande de diplomatiska akterna i Europas förnämsta politiska frågor under sista året. Följarde är en kort resumå af dess ionehåll. Hela samlingen består af 65 dokumenter, af hvilka redan ett stort antal blifvit publiceradt. De angå Polen, Grekland, Förenta Staterna och Mexiko; hvarjemte några handlingar beträffa -koramersiella förhållanden. Nästan ingenting förekommer om Rom och den italienska frågan, som under de föregående ären spelat en så vigtig roll. Det första dokumentet är det kejserliga brefvet af den 4 Nov., hvars text är lika lydande med den i Monitören publicerade. Dokumenterna, som angå Polen, äro till antalet 36. De vigtigare af dessa, nemligen de, som förskrilva sig från tden för de tre mekternas gemensamma depescher till Petersburg, hafva redan varit offentliggjorda. Serien begynner med en depesch af den 4 Mars från Drouyn de Lhnays till franska ambassadören i London, uttryckande den önskan, att England såsom en kontreherande part i 1815 års fördrag och i egenskap af curopeisk stormakt måtte säga Ryssland sin opinion i polska frågan och fordra af kejsar Alexander Polens återställande i dess genom MWienfördraget garanterade rättigheter; hvarjemte Drouya de Lhuys tillkännagifver att franska umbassadören i Petersburg fått i uppdrag att delgifva ryska kabinettet iranska regeringens tankar i gamma ämne. Derpå följande depesch är af den 7 Mars. Utrikesministern meddelar deri åt franska ambassadören i London innehållet af ett samtal mellan honom och engelska ambassadören i Paris, af hvilket synes, att engelska regeringen kände sig djupt upprörd af de ryska väldsbragderna i Polen och ansåg tiden vara inne utt garantera åt detta land nationalrepresentation och egen administrasion. Drouyn de Lhu.s eriorar derjemte baron Gros, att hertigen af Montebello hade från början fått instruktion ett hos ryska regeriogen rekommendera en mildare och mera tideenlig politik vis å vis Polen. En annan depecch af den 16 Mars, också från franska utrikesministern, underrättar hertigen af Montebello, att ryska ambassadören i Paris baron Budbergs epråk ej var egnadt utt ivgifva förhoppning om alivarliga koneessioner irån kejsar Alexanders sida. Hittills hade franska och engelska hofven helt enkelt vexlat tankar och äsigter om polska affären; ännu hade ej varit någon fråga om allians. Men den 24 Mars underrätter Drouyn de Lhuys baron Gros i Lordon, att lord Cowley proponeret en öfverenskommelse de båda makterza emellan, Kabinettet i Tuilerierna ivgick genast på propositionen, men lät lord Cowley förstå hora önskligt det vore att erhålla Österrikes medverkan. Lord Cowley och Drousn de Lhuys uppsatte då gemensamt de hufvudsakliga punkterna af en depesch, attsändas till Petersburg af Frankrike, England och Österrike. Detta ver första akten af en alhans mellan vestmakterna. Emellertid erhöll österrikiska ambasssdören i Paris, prins Metternich, sin kejsares befallning att begifva gig tilll Wien. Denna resa väckte en allmän uppmärksamhet och ansågs vara af en exceptionel politisk vigt. Efter hans återkomst den 24 Mors underrättade Drouyn de Lhuys Frankrikes politiska agenter, att österrikiska regeringen beslutit ig för att intaga en liberal ställning i polska frågan och sit en allians var sluten mellan de tre makterna. Detta blef den så mycket omtalade och för Polens framtid så löftesrika ententen?, i följd af hvilken de tre makterna den 10 April adresserade sina föreställningar till kejsaren af Ryssland. Flertalet af de derpå följonde aktstyckena innehåller ipgedting, som ej redan är kändt. De äro de euccessivt på hvarandra följande dokumenter, som publicerades i Juni, Juli och Augusti och siutas med Gortschakoffs eneralafsnäsning af den 7 Sept. med tv tföljande memorandum. Den, som vill följa den uppbygeliga romanen ända till elutupplösningen, fiuver denna i Russells herrliga reträttdepesch, der den ädle lorden, försovad med sig sjelf och sit diplomstiska fiasco, bugar sig för kejsar Alexander och tager ofträde. Doukumenterna beträffande Grekland äro 9 till antalet. Den första sfdelniogen ar dem berörer Eoglands afirädande af Joniska öarne, och den sednare de underhandlingar som egde rum angående grekiska konungavalet, konung Georgs I:s val och de garantier. som de Grekland protegerende makter ikläda sig. Härvid bör epmärkasy att inet dokument törekommer om pring Alfreds kendi sp till grekiska tronen eller om några af Eugland gjorda stipulationer vid Joniska öarnes afträdande. Tvlf dokumenler röra amerikanska frågån. De tre första äro en svit af dem, som moehållas i 1862 års semling och beträffa de negociationer som förenleddes af kejsar Napoleons förslag att medla mellan Nordoch Sydstaterna. Den första, adresserad af Drouyn de Lhuys den 9 Jan. till franska ministern i Washington, Mercier, uppehåller eig vid det önskvärda 1 att se Norden gå Södern fredligt till mötes. En annan, dat. den 26 Iebr., är af ungefär semma innehåll. Kommer så ett utbyte af depescher i Mexikanska frågan. Mercier skrifver den 3 April, att regeringen i Washington vill undvika att gifva Frankrike någon anledning till missnöje. Vidare följer ett mycket energiskt bref från Drouyn de Lhuys till Mercier med protester mot ett bref af Adams, amerikanska ministern i London; samt derpå nägra depescher af Mercier. hvilka frikalla Washingtonkabinettet från all ansvarighet för rämnde brel. I en encan depeseh et den 13 Sept. gifver Drouyn de Lbuys en explikation af franska politiken i Mexiko. Frankrike, heter det, har icke yrkat på ett afträAanda hbyuarkan af? Tawvas Trnissana allan nå