Aftonbladet – 28 november 1863, sida 4

I PP. a. HLDBERGS Bokbandel, Regeringsgatan 4 11, och öfriga Boklidor: Luther i sitt hem ochikretsenafsina vänner f521—1546. Historisk skildring af A. LISTOV, Kyrkoherde i Nestved; på svenska språket fritt återgifven af D:r C. ZACHEUS, utgilvare af Arndts katekesförklaring, Lavaters bönbok, Tollstadii predikningar m. fl. andeliga skrifter. Häftad 1 rdr 25 öre, bunden å 1 rdr 60 öre. En af den nyare tide:s mest ryktbare och ansedde skriftställare, Guizot, f.d. premierminister i Frankrike yttrar i ett af sind historiska arbeten: oMan vill hafva romaner. Hvarföre tar man icke hellre historien i något närmare skärskådande? Man skulle äfven i den finna spegelbilder sf mennaiskolifret, af hemlifvet med alla dess rikt vexlando, sannt dramatiska uppfräden, af menniskohjertat med såväl dess mest stormande lidelser som dess mest ljufva, innerliga känslor, och derjemte en utomordentlig dragningskrafi, den nemligen, som verkligheten altid, framför dikten, måste uiöfra på läsaren Riktigbeten af denna anmärkning torde ingen, som studerat historien och i sammanhang med den menniskorna, vilja förneka. Det är just i hvardsgslifvet, i bemmet,-menniskan visar sig sådan som hon verkligen är, utan all förställning, utan all flärd och utan all beräkning. Ui ifrågavarande historiska skildring har författaren låtit den store reformatorn, så att säga, porträttera sig kjell. Att denna hans tanke rar på en gång lycklig och rigtig, ådagalägger den sålunda frambragia tilden, en bild, hvars follkomliga likhet med originalet ieko af någon kan bestridas, emedan den af en inneboende nödvändighet måst blifva sådan som den är och ej annorlunda. Materialierna till densamma bafva blifvit heritade ur Luthers egna bref, yttranden och bandlingar. Vill man, att vi-så må uttrycka oss, af Lutbers innersta väsen bafra en lika naturtrogen af bildniåg som den, hvilken håns vän Lukas Cranach dragit forsorg om att lemna efterverlden af hans yttre gestalt, så bör man läsa Luther i sitt hem ech i kretsen af sina vänner.. En på en gång mera enkrl och naturtrogen skildring af den store mannen har ännu icke, oss teterligen, blifvit lagd under alhetens dgon.