Aftonbladet – 28 november 1863, sida 4

—— atan, m I dag har utkommit i P. A. HULDBERGS Bokhandel, N:o 11 Regesingsg PREDIENINGAR öfver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna på Eyrkoårets alla helgedagar, af J, M. LINDBLAD, förra delen, 3: 50. Men på den yttorsta, den stora dagen i bögtiden, xstod Jesus och ropade, sögarde: Hvilken som ptörstar, ban komme till mig och dricke.n Joh. Ev. 7: 37. Författarens förord: Predikningarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya texter öfverlemnas härmed i allmänhetens händer. De komma med samma ringa anspråk som de för eit år sedan utgifna öfver första ärvången. De vilja ingenting annat vara än hänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet Det är förf. mycket väl bekant ait många finnas, som fått en mer elier mindre smärtsam insigt af detta lifrets oförmåga aw tillfredsställa vårt bjertas begär; många som säga: kan jag icke viona någon lycka, någon erklig glädje på jorden, o. så vill jag åtminstone bafva visshet att vinna den evigheten. Huru skall jag komma dertill? Hara skall jag veta om min God är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtna; om den evighet, som bidar, blir en salig evighet? Hura skal jag få visshet om aut allt hvad jag tänker, hoppas, anar, äfveosom om allt hvad andra vilja lära mig, icke är idel bedrägerer? Hvem säger mig ett ord, så fast, så osvik.igt, så visst och orubbligt, ait Jag derpå kan lögga mig att dö, trygg och lugn att icke blifva besviken? Hvem bar ifrån himmelen nedstigit för att lära mig vägen dit? I det ailvarligsste, som afgör mitt öde för den outransakliga evigheten, hvem säger mig sanningen? — Motsägelser efter motsägelser, stondom det vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade vischetslärora. Hvar finnes något, som jag kan otvifleligt tro, som öfverensstämmer med förnuftets och bjertats eviga fördringar? Dessa predikningar vilja ingenting annat vara än hänvisningar till svaren på dessa frågor, i öfverensstäömmelse med innehållet uti det ord, som är valdt till motto for denna bok: På den yttersta den stora dagen i bögtiden, stod Jesus och ropade, sägande: Hvrilken som törstar, han kommo till mig och dricke! Jesuso! Ja, der hafva vi det stora, det välsignade namnet, vid hvars ljud stormarne tystna och alla knän böja sig. Han kan besvara frågorna; Han bär nyckeln till paradisets port, Han är uppståndelsen och lifvet; Han har det lefvande vattnet. som släcker törst evinnerligen. Den längtande själen, det sockande hjertat; den forskande anden hänvisas till Honom Till bvem eljest i hela verlden skulle de hänvisas? Herre, till hvem skola vi gå? Du hafver eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar att rätt hänvisa till Honom, så är deras ändamål vunnet, och då vill deras förf. prisa sig lycklig och tacksam för det ban fått nåd att frambära det vittnesbördet.s . Förf:s Predikningar öfver första ärgångens texter finnas äfven i bokhandeln.