Aftonbladet – 28 november 1863, sida 3

nyheten derom, hvarföre jag hade atttacka den utomordentliga skyndsamheten hos min broders kurir, icke kunde blifva känd förr än i afton eller i morgon bittida; och ännu är det mig alldeles oförklarligt huru ers majestät erhållit kännedom om saken och kunnat meddela den i ett budskap till ständerna. Det är ganska lätt förklaradt, min gode kusin, återtog konungen, hvars missnöje nu tycktes hafva gifvit vika. Miron har sagt mig det. Ack, jag glömde att han ver qvar hos mig då kuriren anländeX, eade hertigen: toch jeg lärer väl hafva talat om saken, utan att tänka på hans närvaro.4 (Vid sådant förhållande får jag väl ur säkta er, kusin af Guise, tillade konungen leende, Xatt ni, såsom Villequier tror sig hafva kommit under fund, nu på morgonen varit ute på något kärleksäfventyr, då ni ej kunde förutsätta att er konung hade behot af er värvaro.? Herr af Villequier her bedömt mig lika felskt i detta, som i många andra fallX, återtog her igen, med en försktfull blick på denne. Man måste vara van att sjelf handla efter dåliga bevekelsegrunder, för att alltid vilja uppsöka sådana hos andra. Jag har, i ers majestäts tjenst, besökt lägret vid Laucome, lör att mönstra de tre tusen man, hvilka derifråu i dag brutit upp till hertien af Nevers, och det var först nu vid min terkomst com jag flick höra det led:amma missförståndet med ständerna, Vi!lequier, som icke ville låta något tillfälle gå förloradt att utså misstroende och ovänskap emellan konungen och hertigen, inföll härvid: Säkerligen anser ers hög het, att det skulle hafva varit bältre, om hans majestät behagat vänta till ers höghets återkomst och icke aflåtit något budskap ill ständerna, utan att inhemta ers höghets råd i afseende derå.4 Villequier ekulle gerna hafva utbytt orlet råd emot tillåtelse, om han icke befa