Aftonbladet – 28 november 1863, sida 3

Jag ber att ers majestät täckes ursäkta min föga hofviska drägt, började hertigen, men jag medför nyheter af den högsta vigt, hvilka jag befarar skola vara ers majestät mindre angenäma. Det må väl vara mindre angenämt för mig, kusin af GuiseX, sade konungen, att finna mina undersåter göra så litet afseende å sin egen och sin konungs heder, att de åta utländska fiender inkräkta en del af vårt land, utan att vilja drifva dem tilbaka. Mycket sannt, ers majestät, fortfor hertigen. Olyckligtvis har saken icke blifvit rält framstäld; eljest skulle säkerligen både presterskapet och det tredje ståndet hafva gett den i en helt annan dager.4 Men hvar fanns hertigen af Guise, som borde förklara dea för dem?4 utbrast konungen. Hvar fanns generalissimus öfver mina armer stormarskalken för mitt hof, den man, hvars röst gäller näst efter min egen i hela landet, att icke säga framför min egen? Hvar fanns han, och kvarför var han borta? Af den enklaste orsak i verlden, ers majestät, svarade hertigen lugnt. Hos de trenne stånden var i dag på morgonen icke utsatt att förekomma något annat än åtskilliga frågor af mindre vigt. Jag hade i går afton icke velat meddela ers majestät nyheterna ifrån Savoyen, för att icke störa festens glädje och måhända äfven nattens ro. Men jag har derföre ingenting försum mat. Redan i går afgick en kurir till min broder Mayenne, med order att med härep i Lyon bryta upp emot Savoyen. Innan jag sedermera lemnade Blois, sände jag bud efter adelns och det tredje ståndets ordförande, fastän den sednare icke kunde träf. fas. Jag anförtrodde Brisssc och Magnac hvad som var å färde och bad dem bearbeta sinnena för kriget mot Savoyen, dock utan att ännu omtala, att denne vår granne redan gjort börjen genom sitt infall öfver gränsen. Jag trodde mig fullkomligt säker att