Aftonbladet – 28 november 1863, sida 3

BRANN nn Rn sara Rn SRA Henriks sjukliga retlighet och voro nära att drifva honom till fullkomligt vansinne. Omsider, klockan emellan elfva och tolf på dagen, hördes ett ovanligt buller ifrån det yttre rummet. Konungen, som gick fram och tilbaka på golfvet och händelsevis befann sig helt nära dörren, ryckte sjelf upp densamma och fann sig midt emot hertigen af Guise, som just då anlände med ett stort följe. Redan vid första anblicken syntes det på hertigen, att han medförde goda nyheter; men konungen, som var allt för ifrig att vänta till dess att hertigen hann komma till tals, ropade emot honom: Hur är det, kusin af Guise? Tala! Ovissheten plågar mig mer än det värsta ni kan hafva att säga mig. Hel! konungen! sade hertigen i högtid. lig ton. 4Ers majestäts önskan är uppfylld. Dessa herrar som åtfölja mig, Brissac och Maguac, den högvördige erkebiskopen af Lyon och min gode vän, Chapelle Marteatu, ordförande för de tre riksstånden äro komna för att hos ers majestät anhålla, att ers majestät må förklara krig emot hertigen at Savoyen, som våldfört Frankrikes gräns, och på samtliga ständernas vägnar utlofva ers majestät allt det bistånd och understöd som står i deras makt. Konungens glädje kände nu inga gränser. Han omfamnade hertigen af Guise och kysste tonom på begge kinderna. Efter återvunnen fattning emottog han derefter med en viss värdighet riksståndens deputerade och talade nägra ord med hvar och en af dem. Innan de deruppå afträdt, gaf han befsllning att krigsförklaringen genast skulle på öfligt sätt utfärdas och vände sig till herligen af Guise, som han kallade sin bästa vän och visaste rådgifvare, med den anhållan att han, hvars kraftiga arm redan vunnit så många segrar, mätte snart och lyckligt utdrifva den nya fienden ifrån landeta område. . (Pörts. följer)