Aftonbladet – 28 november 1863, sida 3

Klockan omkring half 12 på natten framkon han till Nyboda, och sedan han fattat en vid väggen stående yxa, kröp han öfver en vedtrafve genom en glugg på den stängda förstugan in : densamma. Åberg förnekade att hafva skaffa sig inträde dit genom frånbrytande af någor bräda. Inkommen i förstugan dolde han yxan under rockskörtet samt knackade på stugudör ren, då enkan Gustafsson, som igenkänt hans röst, genast öppnade den. Sedan hon till honom yttrat att det vore sent lidet på qvällen, satte hon sig på ett hörn af spiseln. Några eldkol glögade ännu deri. I andra hörret låg hennes ädd. Aberg passade nu på tillfället och, hål. lande i yxskaftet, tilldelade han henne ett så kraftigt slag med yxhammaren i hufvudet, på högra åt honom vända sidan, att hon utan att ifva ett ljud ifrån sig sjönk till golfvet, och då hon efter en stund, badande i sitt blod, sökte resa sig upp, gaf han henne ytterligare 2 å 3 slag i hufvudet med ysxhammaren, så att hon utandades sin sista suck. Af det buller, som härigenom förorsakades, vaknade gossen, som låg på en bädd i stugans nordöstra hörn. Han rusade upp från sin liggplats och sprang emct Äberg, der denne stod mellan spiseln och stugdörren; men då han kom Åberg på lifvet, tilldelade denne honom med xan ett slag i hufvudet, hvaraf gossen kastades till golfvet, der han en lång stund förblef liggande sanslös och orörlig, hvarunder Åberg betraktade honom. Slutligen qvicknade gossen vid och sökte under skrik och jemmer resa sig upp; men då öfvertöll honom Åberg ånyo med slag af yxskaftet (yxan hade vid första hugget, som han gifvit gossen, fallit af), samt fortfor länge med denna misshandel, ända tills gossen syntes oförmögen att röra sig, tilläggande Aberg, att li:vet icke helt,och hållet syntes slocknadt hos gen ens då Åberg efter gerningen flydde från Nyboda, ty han hade ännu i sista ögonblicket varsnat ryckningar i barnets lemmar. Omedelbart härefter, och på det att icke liken skulle upptäckas geyom förstugufönstret af några förbigående, utbar Åberg de blodiga kropparne i förstugan, hvarvid sålunda tillgick att han, hållande enkan Gustafssons fader armarne på något afstånd ifrån sig, fr: ev ej nedsölas af det ymniga blodflödet från henne, lät hennes ben släpa, hvaremot han utbar gossen, som cj blödde så mycket som modren, helt och hållet upplyftad från golfvet och lade honom öfver modrens lik. Derefter öfverhöljde han dem med en pels och en rock. Innan han företog något vidare, öppnade han förstugudörren och lyssnade, slungande ut derigenom yxskaftet, hvilket förmodligen föll i en närbelägen ärtåker, enär det icke sedermera återfanns. Derpå tillåste han på inre sidan åter förstugudörrer, och sedan han sparkat en mängd löt och ris öfver blodpölarne på golfvet inne i stugan, började han undersöka alla dess vinklar och vrår, men påträffade endast i dragkistan de förenämnde två klockorna samt en pung, innehållande omkring 20 riksdaler, som han, jemte pungen, tillgrep. Då han derefter skulle gå ut samma väg han kommit in och dervid passerade förbi de mördade, fäste han Ennu en gång sin blick på gossen, i hvars späda lemmar ryckningar ännu syntes. Något liknande ånger att ha slagit ihjäl äfven honom, bemäktigade sig nu Åberg, som ej ville klifva öfver liken, utan smög sig utefter väggen fram till den förenämnde gluggen på förstugan, genom hvilken han utkröp. Utkommen undersökte han trappan och påträffade derunder det omtalade byltet, uti hvilket funnos en hel mängd sedlar, 2 å.3 större och blå till fårgen samt liknande en Aberg nu förevisad rikets ständers banks sedel å 100 rdr rmt. Medtagande allt detta, jemte sina i fähuset förvarade kläder, begaf han sig åt allmänna landsvägen till, men kom derunder att tänka på att innehafvandet af så mycket pengarlätteligen kunde rödja honom, hvarföre han beslöt att endast hos sig behålla de i pungen varande 20 rdr, äfvensom klockorna, för ätkomsten hvaraf han kunde förebära handel med någon okänd person. De öfriga penningarne gömde han 1 en bergskrefva i närheten af Alboda samt tilltäppte den först med mindie och sedan med större stenar, i afsigt att, om han efter någon tids vistande i hemorten icke afhörde något farligt, leta reda på dem och dermed bereda sig tillfälle att resa till Amerika eller Ostindien. Sedermera skyndade Åberg förbi Alboda till stora landsvägen, på hvilken han vid pass kl. halt 3 på morgonen framkom emellan Rotebro och Solentunzholm. Tagande kosan åt Stockholm tvättade han sina blodsudlade händer i den bäck, som rinner förbi Sollentuna ekolhus. Derstädes tvättade han äfven blodfläckarne af byxor och stöflor. Omkring kl. 5 på morgonen ankom han till Stockholm, der han uppehöll sig endast en kort stund, hvarefter han öfver Svdertelje. Nyköping, Norrköping och Linköping begaf sig till hemorten. I städerna uppehöll han sig ej längre tid än som behöfdes för genomvandringen. han behöfde hvila, låg han ute på marken, och j hondgårdarne köpte han sig lifsförnödenheter. Gjord uppmärksam på att illiga omstänligheter i hans berättelse ej stämde öfverens med förut vunna upplysningar, förklarade Åberg, att hans nu afgifna bekännelse innehölle verkjga sanningen samt att hvad han sjelf tillförene eller andra kunnat i strid härmed ha uppgifvit ej förtjenade tillit. a Slutligen tillfrågades Åberg om anledninger till sin bekännelse samt huruvida den föranledts af en uppriktig ånger öfver sitt svåra brott, hyartill han, med sitt vanliga hånfulla leende på läpparne, svarade, att mordet på gossen oroat honom, men ,att kärringen ej varit bättre värdt; tilläggande Åberg, att om han också nu fortfarande förtegat gerningen, skulle sanningen indå förr eller sednare kommit i dagen, och hade han derför ansett det vara så godt att bekänna först som sist. Undersökningen förklarades härefter afslutad, och skulle protokollsutdrag öfver hvad sålunda örekommit till Svea hofrätt insändas. Åberg, som är af medelmåttig längd och svag kroppsbyggnad, har Jjust hår och ett ljuslätt, ifligt ansigte, med spelande ögon. Hans drag iro ej obehagliga; men då han talar, röjer sig tort lättsinne, förenadt med trots deri. an är helt ung. På sin höjd 25 år. KENONEAOATALTSRSNAR För Telegrafunderriitelsor. HAMBURG den 27 November.