Aftonbladet – 28 november 1863, sida 2

Svenska öfrersättningen af Renans ?Jesu lif, Till redaktionen af Aftonbladet. I anledning af några anmärkningar i Beckmans Theologiska Tidskrift anhåller jag att genom ärade redaktionens tidning tå upplysa, att jag icke har någon del hvarken eruti, att den Bonnierska upplagan af Rånans Jesu Lefaad blef utgifven, ej heller i det sätt, hvarpå hon utportionerades för allmänheten. Förhållandet är i korthet det, att, sedan flera öfversättningar af arbetet redan blifvit annonserade, br Alb. Bonnier vände sig till mig med förfrågan, huravida. jag ville granska den, om hvars utgifvande han redan hade föranstaltat. Jag hade, då denna förfrågan gjordes mig, ännu icke läst arbetet och kunde följaktligen icke veta, hur mitt bedömande kunde utfella; men då jag på förhand kunde förutsätta, att jag till äfventyrs skulle föranlåtas att vilja säga några ord om detta ryktbara arbete, fann jag så mycket mindre skäl att gilva ett ne kande svar. Jag tillstår, att, sedan jag läst boken, jag blef rätt glad att härigenom ett tillfälle att låta min kritik ätfölja densamma blifvit mig beredt, emedan jag måste visa, att hon i annat fall lätt kunnat framkalla en reaktion emot d.n religiöst reformatoriska riktning, som jag är tillgifven, och att man annars innan kort fått höra i cbo rus uppstämmas från det ortodoxa lägret: Här sen I hrearthän man kommer, såframt man öfvergifver den konfessionella grundvalen och icke dämpar det högmodiga förblindade förnuftets invändningar?, Att åter, då arbetet utgafs häftevis — och då samtidigt andra öfversättningar, alla spekulerande på den allmänna nyfikenheten, på enahanda sätt utgåtvos, var ett sådant utgifvande fullkomligt motiveradt — mitt allmänna bedömande först i det sista häftet kunde få sin plats, förklarss af tvenne skäl. Det ena, att jag vid första häftets utzifvande, dåjag knappt hunnit läsa boken fullständigt, omöjligt kunde ha det färdigt; det andra, att, derest jag vid mitt bedömande skulle hänvisa till den svenska öfversättningen, det hvarker kunde eller borde framläggas inför allmänheten förrän samtidigt med öfversättningen i hennes helhet. Det är ej heller ovanligt, att, då ett litet arbete, sådant som det ifrågavarande, sönderstyckas i hälten af ett visst arktal hvartdera, titelblad och förord få sin plats först i det sista häftet. På sjelfva spridningen af den ryktbara boken har, som jag förmodar, mitt ringa namn föga inverket,om icke derpå, att den Bonnierska upplagan ibland de konkurrerande upplagorna fätt en större efterfrågan; men skulle mot min förmodan mitt namn något afva bilragit till arbetets spridning, ångrar sg det icke; ty ännu är förmågan att döma religiösa frågor icke så stor, att hon icke sehöfver uppöfvas. Men af de anmärkningar, som finnas intagna i noter under tex.en, har hvarje uppmärksam läsare bort på örhand kunna draga den slutföljd, att mitt ;otalomdöme, såvidt det rörer Renans fram ställning at Jesu person, omöjligt kunde utalla gynnsamt. Stockholm d. 20 Nov. 1863. N. Ignell.