Aftonbladet – 27 november 1863, sida 3

I g mställningar, dels af de frågor joch de svar, som af professor Lindblad blifvit gjorda och af berättelsernas underiecknare, stuerandena W. F. Winroth, C. Åhrberg, W. Willers och magister F. Rung, afgifna vid tentamen i processrätt med förstnämnda två studerande den 3 och med de två sednare den 2 näsiftorlidne September, dels ock af förloppet vid denna tentamen i öfrigt, äfvensom berättelsen af de två förstnämnda den uppgift, att ej mer än omkring 10, högst 15 minuter användts till tentamen. Uti ofvannämnde sin skrift af den 16 September har professor Lindblad, som med anledning af den kännedom om innehållet af klagoskriften han genom de allmänna tidningarne vunnit, ansett det vara af vigt att ej lemna densamma: obesvarad, bland annat anfört, hvad angår den med studerandena Winroth och Åhrberg anställda tentamen, som egentligen skall hafva angått processrätten enligt utsökningsbalken, att dessa tentandi dels ej kunnat riktigt återgifva hans fågor, dels tillagt honom frågor, som han ej kunnat göra, äfvensom ej erinrat sig huru de dem besvarat och derigenom kommit att tillegna sig svar, som af examinatorn sjelf afgåfvos, och att de dessutom sjelfva erkänt sig ej bafva beredt sig till tentamen i nämnda ämne, enär de anhöllo om ett par, tre dagars anstånd för att bereda sig till ny tentamen, samt i afseende å den med Willers och Rung verkställda tentamen, hvilken vände sig omkring straffbalken, att endast en af de framställda frågorna blifvit riktigt besvarad, hvaremot svaren på de öfriga icke skulle utfallit så som dessa tentandi uppgifvit, utan sålunda, att deraf var att finna, det de voro alldeles oberedda på den del af processrätten, som innehålles i traffbalken — ett f-rhållande, som de äfven skulle hafva vidgått med tillkännagifsande, att juris adjunkten Nordling, hvilken, på professor Lindblads anhåilan, tenterat alla de 14 examinander, som vid början af innevarande hösttermin önskade få examen undergå, äfven anställt tentamen i straffbalken; och har professor Lindblad uti sin den 29 September daterade, konsistorii utlåtande bifogade, förnyade förklaring ytterligare förnekat trovärdigheten af klägandenas uppgifter och berättelser, dervid anmärkande, att många bland dessa icke, fakulteten veterligt, börjat sina juridiska studier då de underteaknade klagoskrilten; hvaremot konsistorium, under betygande af sin ledsnad öfver förloppet af hela denna sak, förklarat sig, då uppgifterna i klagoskriften ej blifvit lagligen styrkta och saken ej heller genom den af professor Lindblad framställda vederläggning deraf vunnit i faktisk utredning, icke kunna, vid sådant sakens skick, genom sitt yttrande bidraga till sakförhållandets närmare belysning; varande dessutom till professor Lindblads skrift af den 16 September fogad afskrift af en från bonom till konsistorium den 12 i samma månad aflåten skrifvelse, deri han, med anledning af konsistorii bilall till studeranden Winroths anbållan, att utan godkänd tentamen i processrätten få undergå offentlig examen för inträde i rättegångsverken) och efter utveckling af sin åsigt om nödvändigheten deraf, att tentandi, så snart de till examen sig anmält, borde vara fullt beredda i alla de ämnen en tentamen skall omfatta, tillkännagifvit sig likväl hafva samma dag beviljat studeranden Winroth ny tentimen i processrätten, och som han dervid funnit honom iafva nöjaktigt repeterat utsökningsbalken samt ven ådagalagt goda och försvarliga insigter i processrättens öfriga delar, ansett sig oförhinårad att godkänna Winroths kunskaper i alla de ämnen, i hvilka det tillkom professor Lindblad att examinera. Vid öfvervägande af denna sak med dertill iörande omständigheter har jag väl, med afseende å hvad konsistorium i sitt utlåtande yttrat och i betraktande af de förhållanden, under hvilka särskildt de öfverklagade tentamina hos Professor Lindblad försiggått, icke ansett någon tgärd utöfver de infordrade förklaringarne lämp igen vara att vidtaga till närmare utredning af förloppet dervid; men likväl ej heller funnit mig böra undanhålla uttrycket af det obehag, hvarmed jag tagit känndom af handlingarnes innehäll och det vittnesbörd det bär om ett förbållande emellan lära:e och lärjungar, som är långt från det önskvärda. Det har ej kunnat undgå att fösta min uppmärksamhet, att studeranden Winroth några dagar efter den, under hvilken han efter en kort tentamen af examinator förklarades omogen för slutexamen och tillråddes att dermed uppskjuta till slutet af Jäseterminen, vid ny tentamen af samma examinator befanns rafva ådagalagt goda och försvarliga insigter i samma kunskapsämnen, för hvilka han nyss förut gillades, enär detta måste utvisa, att, derest omdömet om den sednare tentamen attryckte let rätta, omdöroet om den förra varit förhastadt. Jag har likaså ej kunnat förbise, att examinander af professorn hänvisas till undergåenle af tentamen hos adjunkten i vetenskapen, utan att likväl den sednares intyg om kunskapsprofvens halt af den förre antages som tilltyllestgörande i de fall, der en sådan känvisning, undantagsvis såsom jag vill förmvda, egt rum. Jag vill ej närmare fästa mig vid beskaffenheten af de frågor, eom enligt de af dem till handlingarne fogade framställningar vid ifrågavarande tentamira skola hafva blifvit till besvarande förelagda, emedan det är tänkbart att något missförstånd dervid kan förefinnas, om än den hufvudsakliga karakteren af de sa frågor vore rikigt återgifven. Af det hela framstår emellertid angelägenheten deraf, att anledningar till så beskaffade missnöjen och klagomål som de ifrågavarande måtte afböjas. Lärjungens erkänsla står alltid i jemn höjd med lärarens nit, och det sanna nitet innefattar lika mycket uppmuntrande välvilja som allvar i lära och pröfning. Har läraren med kärlek uppfyllt sin phgt ifråga om undervisningen, icke försummat att vidtaga den föreskrifven tid, icke utan fullt giltiga skälin ställt eller albrutit den i otid, och derjemte städse på vederbörlig ort?) varit med välvilja ill änelig för dem af sina lärjungar, som önska! i afseende å sina studier söka hans 1åd och applysning ; har han sålunda med sitt goda förelöme visat sina lärjungar hvad sannt nit och sann flit betyda, skall ändamålsenligt allvar i pröfningen af deras studiers frukt, när tiden derör är inne, icke annat än ytterligare öka deras förbindelse till honom, och han ej hafva att beara klagomål af den art, som de, hvilka beklagligtvis nu blifvit framlagda. ) Kanslern afser med dessa ord tydligen profr Lindblads egenmäktiga åtgärd att tvinga tentanderna att göra resor ut till professorns flera mil från staden belögna egendom för att undergå förhör. (Red. af A. B.) Den nyligen tillsatta komiten för befästande if Cerl Johans värn och det inre af Kristianiajorden har i dessa dagar sammanträdt i Kristianin. Det har nu börjats med anläggningen af ett nytt ångbageri i Kristiania. Jerovägsarbetet vid Throndhjem har nu wunnit så långt, att man kan begagna lokonotiv för grushemtvivg på en mils sträcka. En för ändamålet vald komit6 bar uppsjort ett förslag lill upprättande af en norsk egister Veritas. Den väldige björnjögaren, filosofie doktorn ;ch länsgrefven till Christizusholm i Dannark, grefve Raben tillkännager i de norska idningarne att han för närvarande uppehåler eig i Kongsvinger och der mottager an nälnden am hiörnarae vistelgkaenret hvarför