Aftonbladet – 26 november 1863, sida 3

TV TREA Bref från Paris. Från Afionbladets korrespondent.) Paris d. 18 Nov. Den af kejsar Napoleon föreslagna kongressen är i närvar: nde stund gå uteslutande det allmänna diskussionsämnet, ett alla an dra få stå tillbaka. Ar denna kongress möjlig: och, om den är det, hvilka resultater skall den medföra? Se der de frågor, som från al!a sidor framkastas och besveras på de mest stridiga eätt. Engelska pressen, och isynnerhet Times, som i för sta ögonblicket tiliade trontalet af den 5 Noveraber en ganska fredlig betydelse, har småningom om detsamma fått helt andra tankar, och söker vu att påpeka alla möj liga svårigheter och hinder för kongressens åvägabrivgande. En del af franska pressen, med Le Pays och La France i spetsen, söker deremot vi-a, att dessa hinder äro endast imaginära; och med hvarje dag synes också denna åsigt få öfvertaget. Dertill bidrager väl i väsendtlig mån den omständigheteo, att kejear Napoleon så bestämdt uttalat sin förhoppnving, att Europas monarker skola lyssna till hans uppmaning. Vid närmare besioning tror mon gig neim ligen kunna antaga, att kejsar Napoleon, med gin kända försigtighet, ej skulle ha yttrat Big på detta sätt, derest hen ej förut försäkrat SR om, att han ej skulie komma att stå isolerad. At särskild betydelse i detta afseende anser man vara det intima förhållande, som för ögonblicket synes ega rum mellan kabinetterna i Wien och Paris; i sammanhang hvarmed förtjenar påpekas hvad Memorial diplomalique meddelar om ett högst märkligt förslag 1 polska frågan, som Napoleon skulle ha framställt till kejsaren af Österrike samt måhända äfve. den tystnad, som Napoleon iakttagit beträffande Italien, Hvad England angår, så är det en känd sak, att dess kebinett erdast med misstroende lygsnar till hvad Napoleon har alt säga, fruktar utt bränna händerne på hvarje af honom framköstatlt förstag, och ser med afundsjuka att han tager ett initiativ. som ännu mer befordrar hans ständigt tillväxande popularitet. Vore detta ej förhållandet, skalle man ha svårt att förklara hvarföre Enugiand med sitt Manche sterparti och sin i polska frågen så prononcerade fredspolitik gör betänkligheter vid ett deltaga i en allmän fredskongress och just på så eätt sjelf uppreeer emot den ett af de hinder, som det påstår att den skall möta. Liksom det i polska frågan berodde på England att göra slag i saken, så skulle detia genom att nu öppet biträda kongress förslaget kunna med ens undanrödja de svåraste hindren för dess realisering; ty Englands exempel skulle vara afgörande. Men man tyckes frukta för att blifva känd på pulsen; man är rädd för att upprifva gamla eår och ställa sig ausigte mot ansigte med dessa ömtåliga frågor, som uallijemt hota den allmänva freden, men just derföre förr eller sednare måste få en lösning. Man befarar ait kongressen skall framkalla konflikter, som mijligen leda till krig; men man erkänner på samma gång sanningen af kejsar Napoleons ord i trontalet, att den väg, på hvilken man i närvarande stund är stadd, ovilkorligen leder till krig. Hvarföre tvekar man då hvarföre söker man att fjerma det afgörande ögonblicket, döf för de rop på fribet, som höjas, och blind för de strömmar af blod, som rinna? De sednast i dag från London hitkomna underrättelser gifva iogen upplysning om innehållet af det svar, som engelska kabinettet kommer stt afgifva på kejsarens inbjudning. Det berättas endast att konselj följer på konselj och att man arbetar på att blifva ense om de vilkor, på hvilka man vill deltaga i en kongress. Från Petersburg heter det, att ryeka kabinettet ej är obenäget, men att det aldrig skall tillåta kongressen att taga någon befattning med Rysslands förhållande till Polen. Om påtvens afsigt hafva olika rykten förnummits och, enligt hvad som sist berättats, är han böjd för att deltaga med det vilkor att ban blir president i kongressen. Italien är vaturligtvis villigt; Spanien bar förklarat sig utan några förbehåll Soceptera inbjudningen, och i dag telegraferas från Lissabon, att samma är förhållandet med Portugal. Detta är hvad man för ögonblicket har sig allmännare be: kant om -kongressfrågans ställning. La Franee för i dag tror sig emellertid veta, et! kejsaren redan erhållit flera svar på sin in: