Aftonbladet – 26 november 1863, sida 3

2 VV VV M. Huss. pra rn LE. Korrospondens fr. Den 18 November 1863. Samtalsämnet för dagen i staden och !äpet rörer sig hufvudsakligen kring det i Aftonbladet nyligen offentliggjorda upptrödet i närvarande lasarettsdirektion den 3 Augusti Lasarettsläkeren doktor Karlberg anpgiivelseekrilt hos rikets ständers ju ombudsrmen mot länets höfding, friherre Knut ; Sköldebrand, har väckt ett ofantligt uppseende, tå mycket mera som båda parterna jega enscende i orten såsom hvar och en i sitt fack dugliga och redbara embetsmän. Båda äro i hög grad ordentliga och karak tersfasta semt niölska, efter bästa öfvertygelse, för det allmänna bästa; och den obehsg!iga ruptur, som skett mellan de båda herrarne, ken psykologiskt förklaras eudast I deraf, ett friherre Sköldebrand insupit alltför byråkraticka åsigler om en chefs maktfullkomlighet samt deraf att han eger ett hetsigt lynne, hvilket vällat, att han förgått sig mot den oförvitlige läkaren på ett sätt, som är slltför groft och löjligt, ait vi skulle vilja på minsta vis försöka ursäkta detsamIna. Vid värmare eftersionande borde herr landshöfdingen visat eig såsom en gentleman och bedt läkaren om ureäkt för den skymfliga behandling han låtit honom undergå samt erkänt att han funnit haus anrvärkninger riktiga rörande sjukvården. Den offentliga skandalen hsde då kunnat undvikas och sktvuingen för länechefen hade i allmänna opinionen icke lidit någon afbräck. Att herr landshöfdingen är en sträng styreswan och att han icke alltid visar underordvade den humanitet, hvarpå den bildade medborgaren gör anspråk, är en allmänt könd sak. Häri torde förklaringsgrunden, åtminstone till en del, sökas till den komiska feghet och hjertlöshet, som de wän visade. hvilka suto som medlemmarilasarettsdirektionen vid sammanträdet den 3 sistlidne Augusti. Den offentliga meningen dömer dem lika bårdt som ordföranden, hvilken handlede uten all beginning. Att sju lugna och bildade personer icke föreökte afetyra det ;åftiga uppträdet, protesterade, eller allägenade rig deritrån, har med rätta förvånat en och hvar, Att de i stället tegat, då läksren vädjade till deras gentlemannaskap, gör på läseren af engilvelseskriften et obehegigt iutryek, så mycket mera som några ef de tillstädesverande ofte unlitos att föra det allmännas talan. Att de instämt i en del fo ordfranden under hettan yttrade dumheter her i allmänna opinionen gjort dem till löjliga kujoner. Den inskränkta uppfattning de dessutom visat sig ega om sjukvård, gör dem, hkeom ordföranden, i en fram. tid omöjiga som lagcarettsdirektörer. Den, som icke värmare känner lävets hörding, friberre Sköldebrand, måste naturligtvis vid genomläsandet af doktor Karlbergs publicerade angifvelseskrift, fatta den föreställning om friherren, att han är alldeles oduglig och omöjlig alt styra ettlän. Dennu uppfaidving har uttalats i tidningen Fiihetsvännen, som förmenar att vär höfding under sin styrelse af Kalmar län begåt endast dumheter. Till följd häraf anser tidningen, att han borde afdankas? och tillägger, att invånarne i länet säkert icke skulle fälla några saknadens tårar. Detta orättvisa omdöme ger oss (ehuru vi räka vara af olika mening i flera fall med friherre Sköldebrand, och iogeluuda gilla en del Bf bans krafiätgärder?) anledning alt på elt opartiskt sätt söka i största korthet i konom och hans embetsutöfningar. Friherre Knut Sköldebrand emottog Kelmer län i ytterligt förfall. Hens båda fören gångare läto underordnade? styra och ställa bäst de behagade. Btyrelsen Blef derefter. Länet var illa kändt öfver hela Sverge. Kraftig och rättrådig, sökte Sköldebrand genast införa ordning oeh skick. En mängd försumliga embetsmän fasade. Flera afsattes och en del, som lofvade bot och bättring, fingo qvarstanna på sin plats. Ryktet hviskade äfven, att ett par undveko den stränga räfsten genom att förkorta lifvet. Ordningen återvände så småningom. Friherren utvecklade en ovanlig arbeteförmåga och egnade mycken uppmärksamhet åt stadens och länets angelägenheter. Ett lefvandeintreese derföre gjorde bonom aktad aflänets invånare i allmänhet. Allmogen isynnerhet ansåg honom för en duktig kari?. Den simple torparen och bonden funno i honona en vän oeh beskyddare mot en del fogdars och länsmäns prejerier. Bondplågaren? inkallades, skrupensades och mannen af folket fick tpprätfelse. Friherre Sköldebrand har säkerligen haft ett Herkulesarbete innan han lyckats införa laglig ordning. Under landshötding Sköldebrands styrelse har länet pått mycket framåt i många riktningar. En bättre kommunalanda och företagsamhet har börjat vakna. Den egentliga Kalmarorten tillskrifver honom dock ett par misstag rörande länsdelningen, hvilka likväl, såsom vi tro, framkallats af hans öfvertyPelsa OM sina Ååsirtare riktiohoet Vi kala