Aftonbladet – 26 november 1863, sida 3

1 Tr UTRIKES TYSKLAND. Den folkförsamling för slesvig-holsteioska saken, som den 19 hölls i Hamburg, blef tre gånger och på lika många olika ställen upplöst af polisen, tills den slutligen fann en fristad på endra sidan Alster i Uhlenhoörst der den utfärdade en adress till hertigen af Augustenborg, hvaruti denne uppmanse att ställa sig i epetsen för sitt folk. Medlemmar af slesvig-holsteinska ständerförsamlivgen lära semtidigt härmed haft en sammaenkormet i ett af stadens hoteller. Preussiska pressordonnansen af den 1 Juni förkastades i deputeradekammaren med 278 röster mot 39; dess författniogsvidrighet uttalades med 269 röster mot 46. De förnäm sta talare, som vid tillfället uppträdde, voro förre regeriogspresidenten Simson, samt professorerna Virchow och Gneist. Debatten, som var utomordentligt intressant, och hvarunder Simson från juridisk och Virchow ur moralisk synpunkt sönderref ordonnansen, slöts af Goeist med följande ord: Pressförordningen är den n.est exorbitanta oktrojeringsåtgärd alltifrån författningens införande, den 31 Januari 1850. Enär författningen i sin 63:dje artikel binder statsregeringen vid en serie af de allra bestämdaste rättsskrankor, så synes det väl hafva varit hennes första pligt att i ett memorandum till kammaren uttala sig om sin uppfattning af dem, Men till ett sådant rättfärdigande har ieke ens ett försök gjorts, utan hela det ifrågavarande regeringamemorandum vänder sig uteslutande kring anklagelser mot press ns tendenser, mot en föregifven förfalskad och förhatlig framställning af regeringshandlingar. Man har ieke med ett ord vidrört de lagliga bestämmelserna i art. 63, utan såtillvida som man åberopar en svår nödställning, som skulle bestå deruti, att den genom pressen retade sinnesstämningen i landet omöj iggör för regeringen att beträda försonlighetens väg. Vi hafva i dag af hr inrikesministern sjelf hört, att en betänketid af 2 gånger 4 timmar var tillräcklig för att bestämma regeringen att vidtaga en åtgärd, sträfvande att tillintetgöra tyska folkets dyrbaraste besittning: dess andliga frihet i pressen — en åtgärd, till hvilken de ominösaste minnen af Bourbonfamiljens olycka anknyta sig (stormande bravo). Det, mina herrar, är sannerligen icke sättet, hvarpå preussiska folket väntat och trott, att statsärendena här skulle ledas (bravo). Det är allteå en garanti, Bom den besvurna författningen erbjuder oss! En minister försäkrar på parote, att han ej tror sig bryta författningen