Aftonbladet – 26 november 1863, sida 2

vit länge uppehållen på vägen och skulle kanske blifvit det ännu längre, om icke herr och fru Montmorin tagit henne i sitt be skydd, tilldess att jag hann utsända en till räckligt stark trupp för att jaga ur vägen alla Sa Valetter 1 Frankrike. Det är såle des först i afton eller rättare sagdt i detia ögonblick som jag erfar, att hon lyckligen anländt hit. Det är som jag alltid har påståu, sade Villequier, bugande sig artigt, fall den, som vågar täfla med hertigen ul Guise vare sig i list eller våld, måste se sig väl iöre och ändä förr eller sednare. kommer till korta. Enligt hvad jag redan försäkret, var fröken af Clairvaut icke i mitt våld, och efter hvad jag hört genom den person, som tagit vård om henne, lärer hennes flykt hafva tillgått så hemlighetsfulit. att det är alldeles oförklarligt. En tjenstflicka, hemma i orten, lärer hafva varit det enda synliga verktyget; men den klokhet, hvarmed man igensopat alla spår elter den väg hon tagit, och hela sättet, hvarpå saken utförts, tyckas visa att helt andra personer än boadfolk från Angoumois haft sia hand med i spelet. Dock ännu en gång vågar jag anhålla att ers höghet täckes säga mig den lycklige friarens namn ?4 Hans majestät har behaget tillåta stor emottagning vid sitt bof efter elutad super, sade hertigen. Det skall då blifva mig ett verkligt nöje att föreställa den unge man nen för er.. Men eftersom herr af Villequier tyckes vilja låta påskina att han i denna aflär blifvit öfverlistad och besegrad at mig, så vill jag gifva er beprisade skicklighet i dylika tiog en ännu svårare stöt, i det att jag förklarar att jag icke det minsta haft med saken att skaffa, utan att hela neder oget blifvit eder tillfogadt af eu fyndig bondflicka och en ung mans raska beslutsomhet. Värdigas ers majestät tillåta att jag föreslår en skål för herr markisen af Villequier, med tillönskan att han för fram