Aftonbladet – 26 november 1863, sida 2

lequier, fastän jag erkänner det jag är mycket nyfiken att få lära känna den Ilycklige friarens namn, Emellertid dricker jag. den föreslagna skålen.4 Och han tömde sitt glag i botten. Hvem hennes friare är torde jag icke behölva säga herr markisenX, återtog hertiven, då jag redan långt för detta nämnt honom för er.4 CVerkligen?4 ropade Villequier, synbarigen öfverraekad; men han öfvervann snart sin fö lägenhet och fortfor: Jag förmodar att den unga damen numera åter befioner sig under ers höghets beskydd? Hvilket säkerligen hvarken bör förvåna eller vara er emot, sade bertigen med en ton midt emellan skämt och allvar. Herr markisen har ju helt nyligen aflagt en dyr ed att hon icke befann sig i ert våld och att ni icke ens kände hennes tillflyktsort, hvarföre det bör vara er särdeles angenämt att få veta det hon åter kommit till rätta. Jag kan också taga himlen till vittne4, ortior Villequier i semma ton, Satt jag alrig dragit i tvifvelsmål den ömma omvårdnad, som hertigen af Guise egnar alla dem, på hvilka ban har något inflytande. Det ir icke månvga dagar sedan en af ers höghets käraste vänner, åt hvilken den unga lamens hand var lofvad, beklagligen afgåt ned döden, förrän ers höghet redan har en innan i beredskap att lyckliggöra. Vågar ag dock i djupaste ödmjukhet fråga om röken sjelf också firrer sig lika belåten ned utbytet af brudguw? Jag har ingen anledning att tro annatt, varade hertigen med ett tvetydigt löje. Fastän jag ännu icke haft det nöjet att räffa henne personligen, är mig dock så nycket bekant, att sedan hon lyckats fly från en viss nedrig usling, som utan den ninsta rätt dertill hållit henne i fängsligt örvar, den hederlige och aktoingsvärde guvernören öfver Angoumois låtit bevaka hela rakten deromkring för att hindra hennes esa till Blois, och att hon derigenom blif