I den förenade landtdagen år 1847 hade all:;) mänheten roligt åt excentriciteterna hos en J ultrajunkerlig medlem kr von Thadden-Trig;laff, som spelade rollen af en preussisk I Sibthorp. I anledning af en petition mot iden då ännu gällande censuren yttrade hr i von Thadden: Jag är för tryckfrihet, men tillika skall en gelge resas åt herrar litteraitörers, Det förslag till presslag, som vår ; I ministere framlagt inför representanterna för ;intelligensens stolk, är ingenting annat än jen illustration af nyssnämnde junkerliea I elowns skarprättaremässiga yttrande för 16 år sedan. Om en tidningsredaktör så och så många gånger begått en förbrytelse eltler en förseelse, kan tidningen förbjudas af domaren, och om förbrytelsen förnyas två -Igånger eller förseelsen tre gånger på 5 år, 1så måste domstolen förbjuda utgifvandet. I Men pressförseelser i Preussen är det enligt nu gällande lagar lika godt om som om lingon. Man kan derföre tänka sig, i hvilken angenäm sinnesstämning en preussisk publicist hädanefter skulle skrifva, om lagen skulle gå igenom. De öfriga föreskrifiterna i det af något polisgeni utkläckte förslaget äro i samma anda. Penningstraff skola så godt som alldeles icke mera förekomma, utan att den: brottslige derjerate kastas i fängelse. För författaren är fängelsestraff regeln, hvarvid förläggaren eller utgifvaren det oaktadt icke heller går fri, utan måste pligta med sin förmögenhet. Icke en fång en om också aldrig så trogen redogörelse för förhandlingarna i kamrarna får fritt tryckas, såsom uttryckligen är stadgadt i den nuvarande lagen. Dessa drag göra tillfyllest alt karakterisera den sednaste bismarckska produkten; då det är otvifvelaktigt, att lagförslaget blir förkastadt af representanfkammaren, skulle det ej löna mödan att nppehålla sig dervid, om ej det vore fara värdt, att ministåren kommer att oktrojera detta mästerstycke af legislatorisk egenmäktighet. Inrikes ministern grefve Eulenburg fllktnpngar vid förslagets framläggande, stt förordningen af den 1 Juni skul!e förbli gällande, till dess det nyalag förlörslaget antagits. I representantkammaren skall pressiörordningen diekuteras om torsdag den 19 dennes. Herrehuset skyndar att företaga densamma till behandling den 18, måhända för att åvägsbringa en fait accompli. Det skall således icke bli i någon brist på lifliga diskussioner i vårt eå kallade parlament i denoa vecka. I anledning af underrättelsen, alt represeotantkommaren sannolikt kommer att för kasta pressförordningen, tyckes i London, der man ofia bedömer de kontinentala förhållaodena ur engelsk synpunkt, det besyn ryktet ba uppkommit, att hr von Bismarck inom kort skull afgå och till och med svårligen kan stanna qvar i ministåren öiver den 20 dennes. Denna underrättelse meddelades i gär i Indpendance sågom så godt som säker. Men det fiasa ej ett sanot ord häri. Det österrikiska fälttåget om förbundsreformen har, om möjligt, gjort br von Bismarcks ställning ännu fastare. Ministerpresidenten bar från sin fordna beskickning 1 Frankfurt, d-r han ständigt lg itvist med österrikiska sändebudet, grefve Thun, medett agg till kabinettet i Wien, som kulle kunna bära god frukt, om det åtföljI tes af en positiv nationei poliuk. Engels I männen anse det godt, om mean kan kalla stateman a good hater .å rätta hållet. en hoa hr von Bismarck leder sgget mot Österrike blott till en benägenhet för rysk iranska komhbinationer, och när sådana sakj nas, åtnöjer han sig med att lystra till lösen från Petersburg och löte förs sig i moskovitiskt släptåg. Men ull tt sf den förbittrin.,. som Österrikes förisr: ade på furste-; kopgresasen i Frankfurt väckt vid det preus siska hotvet, har br ven Bismvreks ställning, såsom nyss nämndes. :rdsast blifvit fastare. Ja, ännu mera. Aven Napoleons inbjudning till kongressen i Paris har kommit mi-; nisterpresidenten till godo. Under det lör-j sta intrycket af det franska trontalet kände väl konungen, att Preussen kanske var mest hotadt. Men man förstod att snart omr! slämma huaom genom förespeglingarne, att den förra entente ä trvis mot Ryssland blifvit förstörd genom den franska omkastningen, samt att Preussen skulle lerna sin isolering och den ryska alliansen derföre nu bli rättfärdigad. Konuogen var tillgänglig för dessa sofismer, och hr von Bismarck skrattade i mjugg. j Rörande Preussens ställning till kongressen är något definitivt beslut ännu icke fatiadt. Hvad tidningarne i Wien berätta om en öfverenskommelse mellan Preussen, Österrike och Epgland är oriktigt. Kejsar Alexander väntades först i början at denna vecka tillbaka ti!l Petersburg, och man kan vara förvissad om, att Preussen skall dröja med att taga sitt beslut, till dess Rysslands mos order anländt. Bekant är redan, att Ryssland sjelf blott med bestämda förbehåll i afseende å Polen samt endast under förutsättning att 1856 års fördrag i Paris, hvilket tillknyter Rysslands pulsåder i Bvartaj hafvet, modifieras, skall antaga kongressen. Nyckeln fill situationen fions i Petersburg och London. Den engelska ministåren skulle föret i går fatta sitt första beslut, och men bar redan erfarit, att England framför allt skall begära upplysning i Paris om progremmet för kongressen och de grundvalar, på hvilka underhandlingarne skola stödja sig.: Innan Frankrike tydligare tillkännagitvit sitt verkliga syftemäl, skall England svårligen samtycka till kongressen. Österrike skall naturligtvis följa samma politik. Om det derföre också allmänt heter, att de flesta europeiska regoringarge antagit kongressen till principen, så skall dock förverkligendet ännu låta vänta på sig. Till slut äfven ett ord om vår kammesre: hon har under förra veckan sysselsatt sig med granskning af fullmakteraa och strängt ogillat mivistörens förfarende vid valen. Vid konstituerandet af byråerna blef hr Grabow i återvald till president, att börja med för en månad, hr von Unruh (tillhörande framåt: I ekridandepartiet) till förste vicepresident och hr Bockum DoMfs (som tillhör venstra Vid detta igt tr centern) till andre vicepresident