af en berätelse skall han genast af guktoriteterna i Kristiansand blifvit sänd till. Petersburg, men derifrån återsänd för att in: spärras; efter en annan berättelse afsändes han icke till Petersburg, utan blef ganska sbart bevakad i Kristiansand eåsom sionessvag. Den ryska regeringen skall dock, efter några invändningar, hafva medgifvit att betala för honom omkring 20 specier i må naden. Men det är icke fullt konstateradt att dessa medel utgingo urryska statskassan derföre att pengarne sändes genom en offentlig myndighet. Då han för några och trettio år sedan ankom från Kristiansand till Oslo dårhus, var han bunden och efter den dervareande läkarens omdöme ytterst illa. behandlad af de vaktare som hade transporterat honom dit. Han blef på läkarnes befallniog genast befriad från sina band och vieade sig då mycket godmodig. Oslo dårhus var vid den tiden (1830) iett ytterst dåligt skick, och Menue blef sannolikt icke bättre behandlad än de öfriga sinnessjuka. 1852 flyttades han till Kristiania vårdanstalt för sinpessvaga, der man redan flera är förut bade börjat tehandla de sjuka på ett mildare sätt. Under de år han vistades der, kunde han icke med något sysselsättas, utan vandrade ledig omkring på sin afdelning. Han visade sig emellertid lömsk både möt läkaren, tillsyningemännen och de andra patienterna. Man anslog hans ålder till omkring 70 år. I de sednara åren inskränkte sig Menues tal till ett sakta mummel; men en gång hade han ett kortere samtal. med några personer, då de erforo att han var en man med kunskaper och bildning.Han talte då en vacker fransyska. 1 de sista åren mumlade han blott enkla franska ord tydligt, men blandade med andra ord at ett främmande språk, förmodligen tyska. I de tidigare ären hade ban för sig sjelf nämnt namnen Napoleon4 och 4Alexandert. Lä: karne försökte att på åtskilliga sätt uppväcka hans intresse för yttre föremål; de omtalte för honom att Krimfälttåget utbrutit, att kejsar Nikolaus var död, att en ny Alexander var kejsare i Ryssland och en ny Napoleon uppstigit på franska tronen; — men hans uppmårksamhet kunde ej vidare under hans vistelse på asylen i Kristiania väckaa. Tidigare skall han spelat gitarr; men då man i Kristiania lemnade honom ett sådant instrument, visade han för detsamma ringa intrebse och tycktes hafva glömt huru det ekulle hegagnas. Den förutnämnnds uppsat sen i Fredrelandet, hvari skildrades ett besök på Kristiania därhus — hvilken ver full af oefterrättliga uppgifter — reproducerades i en juiländsk tidniog, och väckte iJuiland stor uppmärksamhet inom en krets, emedan man der i månpa år haft en liknande mystisk person — ett fruntimmer, förmodligen en ryska eller norska... Man förmodade nu att denna qvinnas öde stod i någon förbindelse med Menues, enär begge blifvit anträffade ungefär vid samma tid, den ena på Jutland, den andra i Kri-tiansand. Undersökningar anställdes derom under förlidne sommar, men man uppdagade derom ingenting. Fruntimret har allenest uppgifvit att hon var från Stukova pr Hemrzeka vid Woda i närheten en större stad Stadua i Lithauen. — fverläkaren använde alla de medel som etodo honom till buds för att söka erinra Menue om detta fruntimmer var honom be kanot. men utan rivgaste framgång. Han egnade deråt icke den flygtigeste uppmärk samhet; han förändrade icke en min i sitt ansigte, och då man frågade om bon kände hennes vamn, som blef skrifvet på en lapp för honom, svarade han på det bestämdaste snon4,