rr Ve MHaUC IMa NCUPpTUtalb, OCH TOJUEN i hade blifvit att regeringen sjelf ansett sig :böra begära mindre än hvad behofvet påI kallat, för att åtminstone hafva förho pning att erhålla något. Ur alla dessa synpunkter måste talaren värdera motionen, men då K. M. sjelf i dag låtit aflemna proposition om ett särskildt , kreditiv för krigsrustningar, ansåg han motio;nen obehöflig och måste motsätta sig dess re, mitterande. . j Hr RB. Th. Cederschiöld uttryckte sin förvåning öfver att en så liberal man som hr Brakel kunde vägra remiss; motioner öfver samma ämne kunde väckas huru många som helst, och dessutom finnes ej i den k. propositionen någonting nämndt om Waxholms fästning. i r Brakel förklarade att, sedan man nu fått upplysningar af krigsministeren, måste han anse motionen såsom det högsta misstroendevotum, hvilket kunde mot regeringen afgifvas. Hvad beträffar hr Reuterskjölds förklaring angående den anbefallda konstruktionen af nya kanoner, betviflades den visserligen icke, men talaren hade med sin interpellation syftat längre. Han hade nemligen velat veta huruvida åtgärder blifvit vidtagna att sätta Waxholm och Carlskrona i försvarbart skick genom förbättrad bestyckning och försänkningars anbringande. Härtill ansåg talaren erfordras 1,500 000 rdr; vore det nu uppgifna ändamålet icke inberäknadt i de af regeringen begärda 3 millioner, ämnade han derföre framdeles föreslå anslagets höjande till 4, millioner. Hrr Fahnehjelm och Cederschiöld kunde icke fatta huru remiss af en motion kunde anses som ett misstroendevotum. Den sednare yttrade att, om dylikt skulle blifva antaget, vore det bäst att hela motionsrätten upphörde. Hr Brakel sjelf hade i sådant fall afgifvit det allra största misstroendevotum. Motionen blef derefter, jemte deröfver fällda yttranden, till statsutskottet remitterad, När derefter föredrogs grefve Liljenerantz motion, angående medels disponerande till ordnande af värt försvarsväsende, hemställde grefve af Ugglas om icke motionären nu ville återtaga densamma, sedan regeringen aflåtit proposition i enahanda ämne, men grefven förklarade, oaktadt han medgaf att förslaget nu ej vore nödvändigt, sig likväl uämna vidhålla detsamma. Ar Brakel hade ämnat att för sin del icke heller tillåta remiss på denna motion; men då ståndet varit nog liberalt att remittera den föregående, ville han icke sätta sig mot att denna fick fn sällskap. Beträflande den för motionen åberopade grund. att Sverges förhållande till Danmark genom Fredrik VII:s död kommit i ett annat skede, trodde han att detta förhållande nu voro ett fjermare än tillförne. Talaren visste icke huruvida det skulle anses ogrannlaga ifall han till den nu tillstädesvarande utrikesministern framställde om han ville lyfta en aldrig så liten flik af den )emlighetsfulla slöja, som hvilar öfver dessa förhållanden. Talaren ville icke att Sverge skulle svika sitt ord, ifall det afgifvit ett sådant, men hoppades tillika allvarligt, att regeringen icke åtagit sig några större förpligtelser i afseende på dan sesvig-holsteinska frågan vid en tidpunkt, då vi alltför väl behöfva spara våra krafter, ifall den dag skulle randas att vi kunna draga vårt svärd till försvar för ett folk, som man nu tyckes hafva dömt att förblöda (Såsom i går redan är nämnåt, ansåg sig ministern icke böra besvara denna interpellation.) Grefve Liljencerantz motion blef nu till statsutskottet remitterad. Hr R. Th, Cederschiöld väckte nu sin förut åsyftade motion, om anslags beviljande för anskaffande af undervattensminor att försvara inloppen till hufvudstaden. Härtill beräknades rek 3270 minor, sam skulle kosta omkring 275,000 rår, eller icke fullt , af priset på en monitor. Hr Nobel, med hvilken motionären samtalat angående denna plan, som uppgjorts af den i skärgårdsförsvaret så bevandrade öfverste Hagelstam, hade förklarat sig beredvillig att afstå sin uppfinning, om staten beviljade honom en årlig pension af 8000 rår, samt i händelse af hans frånfälle till enkan halfva denna summa. Hr Fahuehjelm, hvilken såsom sekreterare tjenstgjorde i den komit som blifvit tillsatt för minornas undersökning, tillkännagaf (om referenten ej orätt uppfattade honom) att dess betänkande snart vore färdigt och att man till dess borde dröja. Hr af Kleen ansåg att man icke bör grunda sitt försvarssystem på minorna, ty så snart dessa sprungit är deras verkan slut. Hr Cederschiöld bemötte föregående talare dermed att blotta medvetandet om de nedlagda minorna under vestmakternas krig hade varit tillräckligt att afhålla fienden irån farvattnen vid Sveaborg och Kronstadt. Beklagade att komiten sölar med en så vigtig sak. Säsom bevis på hvilken nytta dessa skulle göra, anförde tal. bland annat hurusom öfverste Hagelstam, upphofsmannen till motionen, för några år sedan i krigsvetenskapsakademien vändt sig till general Kleen med förklaring att han lemnade sitt hufvud i pant derpå att han på två särskilda håll skulle kunna med fiendthga fartyg inlöpa på Stockholms ström och rasera hufvudstaden, hvilket ej af generalen kunnat vederläggas. Hr C. B. Liljeböök anmärkte att fienden lätt kör bort de ängkanonslupar, som beskydda minorna och sedan uppfiska desamma, samt omtalade två händelser, som inträffat med ett par fartyg hvilka under kriget kommit i beröring med minor, hvilka likväl ej medfört någon större skada. På det ena hade nemligen allt glas och orslin af stöten blifvit sönderslaget, på det andra hade utom annan obetydlig skada amiralen mistat ögat genom pforsiktighet vid beröringen af minan, som tagits ombord. Grefve v. Platen fann motionens egentliga syfte vara ett belöna hr Nobel, hvilket vore fanska berömligt och försvarade komitn mot r Cederschiölds beskyllning för långsamhet. Dess veiksamhet började i Maj. men minan erhölls ej förr än i September. Man måste äfven göra experiment med hvilken verkan en längre tids liggande under vatten kan hafva på minan. Dessuton vore komiten icke afsedd endast för dessa slags minor. Det torde vara skäl att icke bestämma belöningen för detta slag förr än man äfven pröfvat de öfriga. Hr Cedersehiöld bad hr Liljehöök komma närmare, då han skulle visa honom fotografier af de nyss omtalade fartygen, då han skulle på ett af dem kunna upptäcka ett hål, större än en amirals öga, ja till och med hans hufvud. Talaren upprepade att han icke yttrade sig af egen erfarenhet utan stödde sig på auktoriteten af öfverste Hagelstam, hvilken i dylika fall torde ara mera erfaren än våra sjöofficerare och vore Mig att i utskottet lemna upplysningar Sedan slutligen hr Liljehöök anmärkt, att hr Hagelstam väl kan vara skicklig, men tyckes hafva hårdnat i gammalmodiga åsigter, bordlades motionen till nästa plenum för att då ytterligare diskuteras. Sverges utrikes handel år 1862. Kommerskollegii härom afgifna berättelse beräknar värdet af importen i runda tal till 98,520,000 rdr och af exporten till 56,638,000 rdr, eller, om guld och siltver sråndragas, värdet af den förra till 96.763 920 rdr och af den sednuare till 86.518.802 rdr. Sammanlagda värdet uppgick till 185,158,000 rdr, eller 2,496 000 rdr mindre än 1861. Efter efdrag at ädla metaller understeo im