Aftonbladet – 24 november 1863, sida 3

GÅRDAGENS PLENUM. Ridderskapet ech adeln. Öfverläggningen om försvarsverkets förbättrande. Sedan hr Cederschiölds motion, angående Waxholms fästnings försättände i försvarbart skick, blifvit föredragen, uppträdde hr af Kleen med ett anförande, som var af följande lydelse: Frånvarande under de 2:ne föregående plena, då hf Cedersehiölds motion förevarit och iokunnighet om att en fråga varit å bane hos ridderskapet och adeln, som i viss mån rörde mig såsom chef för ingeniörväsendet, anhåller jag vördsammast att nu deröfver få yttra mig. sSöm det vill synas har denna motion tillkommit på grund af det yttrande, som rikets ständers sist församlade rivisorer skulle hafva afgifvit öfver försvaret af inloppen vid Waxholm efter deras besök på stället, eller måhända till följd af de osanna och missledande framställningar deraf, som stått att läsa i en af hufvudstadens udningar. Det torde således vara skäl att först meddela innehållet af ifrågavarande utlitande; som lyder sålunda: Vid revisorernas besök å Waxholms fästning har den upplysning erhållits, att: densamma nu kunde anses i det närmaste färdig, hvarför byggnadsarbetet ock med innevarande år kommer att upphöra. Det har synts revisorerna att byggnaden blifvit, enligt förevisad ritning, omsorgsfullt utförd och väl underhållen. Med fästadt afseende å de förändringar sjökrigskonsten på sednare tid undergått och då fästningens bestyckning är till en del gammal och i allmänhet svag, samt så uppställd, att det djupare och bredare östra inloppet är betydligt svagare försvaradt, än det grundare och smalare vestra, anse sig revisorerna öra uttala den mening, att fästningen ej numera uppfyller det med densamma afsedda ändamål, att verksamt bidraga till att förhindra fiendtliga krigsfartygs framträngande till hufvudstaden, en reservation, som vid detta tillfälle afgafs af en af statsrevisorerna hade följande ordalydelse: Då revisorerne ansett att kanon-antalet borde ökas å Waxholms fästning, fär jag såsom min åsigt uttala den öfvertygelsen, att de medel rikets ständer kunna vara villiga att ytterligare