— Följande bedröfliga skildring at tillståndet i WesterDalarne meddelas utt bref från Transtrand till Dalpilen: Ti Iståndet härstädes är bedröfligt och vi gå en ännu mörkare och dystrare framtid till mötes. Under det nästförflutna året bergade de fleeta en knapp, några ingen skörd och i år har skörden alldeles slagit fel; det finnes intet att berga. Ingen af dem som hetas vara bättre bemedlade kan hjelpa den nödställde, åfven med bästa vilja; det är mycket om han sjelf med ett tarfligt lefnadssätt kan slå sig igenom den stundande vintern. Socknens fattigkassa befinner sig redan i ett alldeles utblottadt tillstånd. De fa penningar som influtit, hafva ej ens räckt till att betäcka de för indrifvandet af fattigskatterna vidtagna lagsökningar, och resultatet af att på detta sätt indrifva fattigskatterna blir emellertid icke något annat än det att fattigvårdsstyrelsen måste taga de lagsöktes egendomar samt förpassa familjerna till fattigvården; men hvar skall man få medel till underhåll åt alla dessa menniskor; de i mät tagna egendomarne kunna icke afyttras, enär ingen inom socknen har penningar att nedlägga på egengomsköp. Flera familjer finnas som hafva många barn, af hvilka t. ex. ett skall underhållas i nattvardsskolan, ett annat i fasta skolan och ett tredje i smäbarnsskolan; men då det som oftast händer att föräldrarne sakna det nödvändigaste till barnens underhåll vid skolorna, så mäste fattigkassan härför anlitas; men kassan är, såsom redan nämndt, utan penningar, och hur det går vid lagsökningar är äfven visadt. Det år svårt att veta huru folket skall kunna taga sig fram i vinter, men ännu svårare att förstå, hvarifrån spanmål till det stundande utsädet skall tagas. ——L