Aftonbladet – 23 november 1863, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Alexander Dumas och bödeln. I den i Neapel utkommande tidningen Independente har Alexander Dumas nyligen under titel Memoires de Monsieur de Paris meddelat följande: Jag hade,; säger den berömde romanförfattareri, i flera skildringar af Ludvig XVI:s död läst, att han vägrade bestiga schavotten, att våld måste användas, och att en strid föreföll mellan honom och bödelns medhjelpare. Detta töreföll mig strida så mycket mot konungens karakter, att jag hade lust att om möjligt få veta sanningen, och för detta ändamål beslöt jag att vända mig till Monsieur de Paris (bödeln) sjelf, som var som af dea Sanson, hvilken Zuillotinerade Ludvig XVI; han: var då väl blott 12 eller 14 år gammal, meh emedan han var närvarande på schavötten, måste han bestämdt erinra sig allt hyad som egde rum vid detta minnesvärda tillfälle .. Jag berättade honom hvem jag var, och fter ett utrop af förvåning frågade han mig ifrigt, :hvarmed han kunde vara mig till tjenst. Ni kan skingra ett historiskt tvilvelt. sade jag. Ni var ju tillstädes vid Ludvig XVI:s afrättning?4 — Jat, — Det finnes några historieskrifvare, som säga, att Ludvig XVI vid foten af schavotten fasåde för döden, ätt han brottades med bödlarne samt på sätt och vis blef buren upp på schavotten. Jag för min del tror icke denna berättelse; enär den strider emot hans karäkter och sätt att bete sig:s —Det ligger likväl någon sanving deri, svärgde skarprättaren, Ludvig XVI brottades verkligen ett ögonblick våldsamt med min faders medhjelpare, och ja; skall säga er orsaken dertill. i vet, att Ludvig XVI fördes tillafrättsplatsen i sin egen vagn, och utan att vara bunden. Innan han gick uppför trappan, ville bödelsknektarne, hvilka voro rädda för, att han i sista ögonblicket skulle göra motstånd, binda hans händer med ett rep; men denna råhet väckte all den qvärvarande stoltheten hos den olycklige konungen, som satte sig till motvärn och ropade: Nej, nej; det skall jag