Aftonbladet – 21 november 1863, sida 4

lyckas bonom aw föra blott ett fåtat, äfven blott ett af Abrahams barn tiil tro på Jesus, såsom Me: , elter blott en otrogen till öfvertygelse alt Jesus är Guds, veriden?. kapares, enfödde Son, så anser han sig rikligen belön för de mijnattsstunder, hvilka ban tagit från sina skyldig. beter som prest, för att egna sig åt detta arbete. Aila tilldragelser i Jesu lefrerne, de sista fyra åren af hans vistelse på jorden, berättas här af ett ögonvittne. Vi antaga att Adina, en judinna, under vår Frälsares så sta fyra lefnadsår, bott i Jerusalem och derifrån sk till sin fader i Alessandra ett antal bref, i hvilka hon meddelar honom alla nämnda tids märkvärdiga uppträden och framställer utförligt för honom Jesu lefvernes underbara handlingar, hvilka hon sjelf dagligen skådat. Med helig skygghet och djup vördnad, väl besinnande att ban vandrar på helig mark, har författaren, ledd af de fyra evangelierna, berättat tilldragelserna i denna underbara historia, Jemte hvilken ingen annan äldre eller nyare sådan kan jemföras. Jesus var menniska och Gud! I denna bok framställes Han sådan och många skidringar visa honom i rent menskliga förhållanden, hvilka han otvilvelaktigt genomtefde, i husliga andaktsstunder och i vänners krets. Man skall icke söka någon brist på vördnad, der någon sådan brist icke förefinnes: och der författaren omed blottade fötter och de försigtigaste steg framgått. Saken har oändligen ömtåligt väsen, och författaren hoppas, att han vid sin framställning al Jesus Kristos som menniska (för att vinna sitt afsedda mål), ingenstädes glömt det i kött dolda sudamajestätet.