Aftonbladet – 21 november 1863, sida 2

hafva framträngt äfven till er och har der före ekyndat att låta dessa rader komma : edra händer. Denna nyhet är allmänt ut spridd i Parie, och jag har sjelf, på herti ens af Guise inrådan, bidragit att gifva far eråt, för att omiuvtetgöra våra fienders stämplingar och bedraga deras vaksamhet. Jag har redan några dagar hemligt följt Villequier, Epernon och abben af Boisguerin i spåren, öfvertygad att ni ej skulle befinna er längt aflägsnad från någondera at dem. Troligen skulle jag dock icke så snart rönt framgång i mina cfterspaningar, om ej en lycklig slump kommit mig till bjelp. Min trogne page, Ignati, har händelsevis fått se er i går på morgonen, då han besökte abben af Boisguenn. Jag vågar icke visa mig för er så länge dagen varar, men i afton sedan det blitvit mörkt, skell jeg finna utväg alt uppsöka er. Vi måste uttänka något medel till er räddning, men var framför allt försigtig, så att edra väktare ej må fatta några misstonkar. Ni måste hafva lidit mycket, eburu jag ej betviflar att de iillagsne och våldsamme män, som icke skytt något brott för alt föreäkra sig om er erson, likväl, sedan de väl fått er i sina händer, sökt att etälla sig in hos er genom all möjlig uppmärksamhet och ertigheti sitt bemötande. Jag bar också lidit mycket, nindre dock af plågorna på min sjukbädd, ler jag länge sväfvat emellan lif och död, in genom den oersättliga frånvaron al mitt jertas utvalda. Jag är nu fullkomligt återstäld och känner mig lycklig i hoppet att nart kunna bereda er befrielse, fastän stora vårigheter uppresa sig deremot. Brefvet slutade med de varmaste försökingar om hans kärlek och trobet. Maria f Clairvaut penomläste det flera gånger rån börjen till slut, och föll derefter i djua tankar, under det att hon knappt var i tånd att öfvertyga sig om verkligheten af vad hon läst. Den första fråga, som hon gjorde sig jelf, var hvatl hön borde företaga för att.