Aftonbladet – 20 november 1863, sida 4

FAR STORAN I dag har utkommit i P. A. HULDBERGS Bokhandel, N:o 11 Regesingsgat an, m.fl. . PREDIENINGAR öfver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna på Kyrkoårets alla helgedagar, af J, M., LINDBLAD, förra delen, 3: 50. Men på den yttersta, den stora dagen i högtiden, :stod Jesus och ropade, sägande: Hvilken som förstar, ban komme till mig och dricke. Joh. Ev. 7: 37. Författarens förord: Predikningarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya texter öfverlemnas bärmed i allmänhetens händer. De komma med samma ringa anspråk som de för ett år sedan utgifna öfver första årgången. De vilja ingenting annat vara än hänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet Det är förf. mycket väl bekant att många finnas, som fått en mer eler mindre smärtsam insigt af detta lifvets oförmåga att tillfredsställa vårt bjertas begär; många som säga: kan jag icke vinna någon lycka, någon rerklig glädje på jorden, o, så vill jag åtminstone bafva visshet att vinna den evigheten. Hura skall jag komma dertill? Huru skall jag veta om min Gud är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtna; om den evighet, som bidar, blir en salig evighet? Huru skal jag få vissbet om att allt hvad jag tänker, hoppas, anar, äfvensom om allt hvad andra vilja lära mig, icke är idel bedrägerier? Hvem säger mig ett ord, så fast, så osvikligt, så visst och orubbligt, att jag derpå kan lägga mig att dö, trygg och lugn att icke blifva besviken? Hvem har ifråo himmelen nedstigit för, att lära mig vägen dit? I det allvarligaste, som afgör mitt öde för den outransakliga evigheten, hvem säger mig sanningen? — Motsägelser efter motsägelser, stundom det vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade ovishetsläror,. Hvar finnes något, som jag kan otvifleligt tro, som öfverensstämmer med förvuftets och bjertats eviga fordringar? Dessa predikningar vilja ingenting annat vara än hänrisningar till svaren på dessa frågor, i öfverensstämmelse med innebållet pti det ord, som är valdt till motto för denaa bok: På den yttersta. den stora dagen i högtiden, stod Jesus och topade, sägande: Hvilken som törstar, han komme till mig och dricke! — Jesus,! Ja, der bafva vi det stora, det välsignade namnet. vid hvars ljad stormarne tystna och alla knän böja sig. Han kan besvara frågorna; Han bär nyckeln till paradisets port, Han är uppståndelsen och lifvet; Han bar det lefvande vattnet, som släcker törst evinnörligen. Den längtande själen, det suekande hjertat; den forskande anden hänvisas till Honom. Till bvem eljest i hela verlden skulle de bänvisas? Herre, till hvem skola vi gå? Du hafver eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar alt rätt hänvisa till Honom, så är deras ändamål vunnet, och då vill deras förf. prisa sig lycklig och tacksam för det han fått nåd att frambära det vittnesbördet., . . Förf:s Predikningar öfver första årgångens texter finnas äfven i bokhandeln.