Aftonbladet – 20 november 1863, sida 2

JOCK OCH Sladlg IS, Bom nu var naändelsen, HO-pet utan tvifvel till de mer anmärkningsvärda le ällsyntheterna, liksom sannolikt förut icke fin-1c res antecknadt i stadens annaler, att något ång-j41 artyg befunnit sig under lossning vid stadensl, brygga den 11 November. j — Ett mord af det mest upprörande slag har på sednaste tiden förorsakat det största uppseende i London. Lördagen den 7 Nov. kl. 14 10 på aftonen, en stund efter det passageraretrainen anländt till Shorediteh:stationen vid Great-Easternjernvägen ropade en gentleman, åtföljd af ett fruntimmer samt två små flickor, på en åkare för att köra dem till Royal Oak, Paddington. Allafyra stego skyndsamt uppicabn. När de åkande kommit till Bishopsgate-street ropade gentlemannen åt körsvennen att stanna samt gå in på värdshuset ?Green Dragoon? för att köpa en pint? öl, för hvars betalande gentlemannen gaf åkaren en shilling, samt tillsade honom att sjelf taga sig något till bästa. Akaren hemtade ölet och räckte glaset in i vagoen. Åkaren aflägsnade sig från cabdörren en stund medan drycken förtärdes derinne och han såg sedan hur gentlemannen vände upp och ned på glaset. Åkdonet fortsatte derefter färden till Furnivalls Inn, Holborn, der gentlemannen åter befallde åkaren stanna samt steg ur. Ian frågadel nu hvad han skulle betala för den tillryggalagda vägen satt för de tre passagererne i vagnen till Royal Oak, för hvilket allt åkaren erhöll begärda 4 shill., hvarefter gentlemannen gick sin väg i riktning åt City. Åkaren fortsatte färden till destinationsorten och när han kom fram steg han ned och öppnade cab-dörren. Han blet då högst öfverraskad att finna de tre passagerarne ligga på golfvet i åkdonet, men han trodde ati de möjligen voro druckna. Hans bemödanden att väcka upp passagerarne samlade en stor mängd folk kring åkdonet. Alla trodde att de voro druckna eller också sjuka, till dess en läkare, som passerade i en omnibus, steg ur den och kom till stället; han un dersökte kropparne och förklarade att dej. voro döda. En poliskonstapel befallde åkaren köra så fort som möjligt till S:t Marys hospital; qvinnanvs kropp var ännu varm. När de kommo till hospitalet förklarade läkarne att alla tre voro döda samt att de blifvit förgiftade med blåsyra. De tre döda voro mycket väl klädda. Qvinnan bar ej någon vigselring och ej heller syntes på hennes finger något tecken att hon burit en sådan. Qvinnan tycktes vara högst 32 år; äldsta flickan sju och den andra fyra eller fem år. Åkaren förklarade att han nog skulle igenkänna gentiemannen, då han vid tre särskilda tillfällen betraktat honom. Han såg ut alt vara 45 år gammal med svart här, svarta polissonger och mustacher; men om de voro falska kunde han ej säga. Flera af de å liken funna småpersedlar lemnade ej någon upplysning, och icke heller en zinkdosa med deri förvarad salva, tillverkad af mr Hunt, kemist, tycktes leda till någon upptäckt. Qvinnan hade ett sår på ena foten. Dessa voro de upplysningar som vid för hör inför polisen på Måndagen vunnos. Midt under förhöret anmäldes af en poliskonstapel -— stränga order att spana efter mördaren hade utfärdats samt en belöning af 100 utfästats — att en karl, på hvilken ikarens beskrifning noga slog in, aflidit på ett kaffehus i Southwark genom intaget opium. Åkaren fördes genast till stället, men han förklarade att den döde ej var rätte mannen, ehuru han ej var honom så olik. Vid närmare letande i åkdonot fanns der ett kort, på hvilket stod ett namn samt adressen PIpswieh?. Vid spaning hade polisen fått veta att en man från. staden Ipswich nyligen hyrt rum iett hus i Camberwell; Denna omständighet i förening med zinkdosan, som förskref sig från en mr Hunts butik i nyssnämnde stadsdel samt äfven den att nämnde hyresgäst ej varit hemma natten mellan Lördagen och Söndagen, ledde till det antagandet att denne man från Ipswich var den brottslige. Detectives fingo derför order att noga spana vid huset i Camberwell. Men samma dag på aftonen anmälde en qvinna, Am ast i tidningarne om mordet, att det föreföll henne misstänkt att i ett hus vid Willingtonroad, Camberwell-lane, ett hus nd hastigt försvunnit, som dag ut och dag in ingenting annat gjorde än trätte och slogs. Mannen fanns der dock, men icke qvinnan och de två barnen. Polisen begaf sig ge. nast till det antydda huset, men vid bultning på dörren ficks i början ej någotsvar; slutligen öppnades dock dörren af n karl, som bad polistjenstemännen vänta tills han fått tända ljuset. Polistjenstemännen sva rade att det var tillräckligt ljust. Mannen satte sig nu ned på en stol, högljudt klagande öfver häftig smärta i sidan och efter ett ögonblick började han häftigt kasta upp. Man förde honom derföre så fort som möjligt till polisstationen, der en läkare gaf honom in medicin. Under häftiga plågor vandrade mannen en stund fram och tillbaka, hvarunder han sade att han lefvat ett olyckligt lif i anseende till hans hustrus dåliga karakter. På Hl mannen ställda frågor — ban var en handelsresande med just namnet Hunt — hvilka han i början undvikande men sedan med allt mattare och mattare röst gaf svar och hvarunder han gång etter annan kastade upp — erkände han att han sjelf tagit lifvet ar sin hustru och sina barn, i anseende till hustruns oordentlighet, begifvenhet på starka drycker svartsjuka och — Mer hann mannen ej svara förr än ban afled till följd af det intagna giftet, mot hvilket läkarens motgift kom för sent. — Efter de upplysningar som kommit i dagen bar mannen vid mordtillfället lösa mustacher, hvarjemte han dregit vigselringen från hustruns finger för att försvåra upptäckten. Mannens fulla namn är Samuel William Hunt, hustruns namn Mary och de båda barnen hetie Jeszie och Amy. Londontid