Aftonbladet – 19 november 1863, sida 2

Oaktadt sin likgiltighet för allting i verl den utom sig sjelf, oaktadt sin samvetslös het och orubbliga köld, fann abben dock detta ämne obehagligt att afhandla och und veg det så länge sådant var möjligt. Han talade om Pais och om hertigen af Guise, samt efterfrågade alla omständigheter vid Ignatis möte med Carl af Moutsoreau och under hans vistande i dennes tjenst, men om barrikadstriden och den unge ädlingens sårande derunder förekom ej det minsta. Under hela tiden syntes sbben med särdeles uppmärksamhet grönska gossens utseende, och framställde slutligen den frågan: Du är född i Italien, är det icke så?4 tJo9, svarade Ignati, jag är född romare.4 Dessa ord yttrades med den sjelfkänsla, att icke säga stolthet, som denne siads barn ännu ådagalägga, då de tala om sin födelseort, oaktadt stadens fordna glans för längesedan slocknat, och minnet af hvad den fordom varit borde göra dess nuvarande invånare snsrare nedstämda än öfverrodiga. Och hvad är ditt namn?4 fortfor abben att fråga. aIguatis, svarade gossen. — 4Ignati, upprepade abben. 4Ignati! Detta är godt och väl; men du har väl också ett familjenam? Hvem var din fader? tDet kan jag icke sägat, yttrade gossen, hvars ansigte öfverdrogs at rodnad. CHvar för frågar ni mig det? CNB, säg mig då, hvem din moder vart, fortfor abben utan alt upplaga gossens sista fråga till besvarande. Hvad hette din moder? tHennes namn var Laura Pandolfivi, sade Ignati, och fortfor, då han tyckte sig bemärka någon förvirring hos ablåo. Kanske bar herr abben varit bekant med henn? Det var nu eabbns ordning att rodna: men han öfvervann snart sin förlägenhet och utbrast med hetta: Jag! Jag! Skulle jag hafva känt henne, en allmänt bekant sköka? Gossens ögon blixtrade och hans hand