Aftonbladet – 19 november 1863, sida 2

Dock, detta skall ej länzre blifva som det är. Det mål jag eftersträfvar, måste snart uppnås, eljest går det för mig för alltid förloradt. Jag har redan, för att vinna det, vågat mitt lif och allt hvad som ger lifvet värde. Skulle jag icke också derpå våga min förmögenhet? Penningen atlar af sig, säger ett gammalt ordspråk; ju mera man sätter på spel, deeto större kan också vinsten blifva.t Hans beslut var snart fattadt. Vi hafva redan omtalat att han egde tillräcklig förmögenhet för att anstävdigt upprätthålla den ställning i verlden, som tillkom hans börd och plats. Han beräknade, att samma tillgängar som medgäåfvo bonom detta under hela hans lifstid, äfven borde kunna sätta honom i tillfälle att utveckla en högt uppsatt mans glans och ståt, så framt han beslutade sig att låta alltsammans springa under en kortare tid. Och härtill beslutade han sig ock, i det han sade till sig sjelf: sAntingen skall jag inom ett par är hafva vunnit den lycka, makt och rikedom som jag eftersträfvar, elier ock upphört att lefva. Det faller sig icke i min smak att, likt de flesta menniskor, vara en ödets lekboll, som kastas fram och tillbaka emellan framgång och ruin. Jag har föresatt mig ett bögt mål, och jag mäste vinna det eller dö. In genting är på en gåuvg lättare och enklare ön att göra slut på en tillvaro, som icke längre ger någon sällhet, nägra förho pningar. Under dessa abbens betraktelser hade hans häst småningom kommit utföre en liten upphöjning utmed floden och framgick nu emellan en till stranden sig sträckande äng på den ena sidan och en sluttande vinplantering på den andra. Högst upp på sluttningen befanns ett litet kapell, omgifvet af ett smakrullt jerngallerverk, innanför hvilket brann en af någon troende förärad egilfverlampe. Vid foten af detta kapell eatt, efter ott hafva, som det syntes, der gjort sin bön, en oosse om tretton eller fjorton års ålder, och