Aftonbladet – 18 november 1863, sida 3

STD B UTV UR IVILUSeBREeR SRIITVETLINLIUIDBIGKEL Bättogångst Rånet å bokhållaren Glenzell. Ransakningen med de för rånet å bokhållaren Glenzell misstänkte och häktade stadsbuden, Magnus samt Axel Ericsson. fortsattes i går uti oliskammaren. Magnus Ericsson, som först förehemtades och hördes; erkände nu (han ne-: kade vid första förhöret till all bekantskap med Glenzell), att han, jemte Axel Ericsson den ifrågavarande aftonen sällskapat med Glenzell. Efter att först ha intagit förtäring å en krog i bazaren vid Södermalmstorg. hade alla tre begifvit sig upp åt söder, der ytterligare förtäring vankats å åtskilliga krogar, sedan Magnus Ericsson först varit upp i sin bostad uti huset n:r 16 Glasbruksgatan, der han utbytte sin stadsbudsmössa mot enhatt samt äfven lånade en mössa åt kamraten Axel Ericsson. Den sista kroven, der de varit inne; uppgaf Magnus Ericsson ligga på Stadsträdgårdsgatan, eller vid Nytorget. Derstädes skulle Glenzell kommit i gräl med några finnar, då Ericssönerna aflägsnat sig och gått sin väg från Glenzell. Han nekade att ha deltagit i våldet. Axel Ericsson, härefter förehemtad och hörd, nekade fortfarande för all bekantskap med Glenzell, äfvensom att ha lånat någon mössa samt att ha gått omkring på sätt kamraten uppgifvit och supit med honom och Glenz2ell. De båda tilltalade konfronterades härefter med hvarandra, men oaktadt Magnus Ericsson erinrade Axel Ericsson om förloppet, vidblef denne dock sitt nekande. Nämnde omständighet synes gifva fullt stöd åt misstanken mot dem, så mycket mer, som flere personer hördes, hvilka intygade att de tilltalade samt Glenzell suttit tillsammans och språkat en längre stund inne å krogen vid Södermalmstorg, hvarjemte blifvit intygadt, att då de derifrån aflägsnade sig, Axel Ericsson var fullkomligt nykter, men Magnus Ericsson något rusig. Den förre kunde alltså förmodas böra ha bättre reda på sig än den sednare; men det oaktadt förtsatte, såsom förut nämndt är, Axel Ericsson att förneka all bekantskap med Glenzell. Ett ytterligare stöd för misstanken mot dem lemnar den omständigheten, att Glenzells mössa anträffades i Magnus Ericssons bostad. Någon nöjaktig förklaring kunde ej af honom lemnas häröfver.. Derjemte förekom, att nämnde Ericsson, då han var upp i sitt rum, för att byta om hufvudbonad, hvilket skedde i mörkret, tillfrågades af ett med honom sammanboende stadsbud, vid namn Molitor, som då låg, hvart han skulle ta vägen. Molitor uppmanade honom att gå och lägga sig, hvartill Ericsson skulle genmält: om du visste hvad 1 förtjenar med det här, skulle du ej bedja mig lägga mig. Målet uppsköts för att söka åstadkomma vidare bevisning. Såsom tillägg till vårt förra referst i målet, få vi omnämna, att anmälan om våldet först gjordes till polisen af stadsbudsexpeditionen, sedan Glenzell varit inne å expeditionens kontor å söder; samt att Glenzells mössa först upptäcktes af förenämnde stadsbud Molitor, hvilken, sedan han fätt kännedom om det brott, hvarföre Erics sönerna misstänktes, genast anmälde att en främmande mössa af honom blifvit tagen i förvar i Ericssons och bröderna Molitors gemensamma bostad. Djerfva stölder. Ransakningen med f. kronoarbetskarlen -C. A. Bergström, hvilken blifvit häktad och skäligen misstänkt för att vara den, som under lopet af ett par månader föröfvat en mängd stölder i alla delar af staden, fortsattes i gär i poliskammaren. Bland nämnde stölder anmärka vi: från handlanden Fahlgren, boende i huset n:r 20 Riddargatan, 2 teskedar at silfver; från boktryckaren Nyman, huset n:r 8 Hornsgatan, en snusdosa af silfver; från pigan Lovisa Adolfina Kejser, en pertemonnaie med inneliggande 29 rdr rmt; från mll Anna Hofvander på Hagalund, en guldklocka med nyckel af samma metall; från en annan person, ett sidenparaply; från baron Rosenblad, huset n:r 81 Drottninggatan, en doffelrock; från intendenten ÅA. Nyström, huset n:r 32 Fredsgatan, ett guldur; från tandläkaren Dahlin, huset n:r 5 Regeringsgatan, en kaffekanna af nysilfver; från fru Josephsson, huset n:r 32 Drottninggatan, en ny doffelkappa; från generaldirektör Huss, en större silfvermatsked, o. s. v. Sedan förra ransakningstillfället ha angifvelser ytterligare blifvit gjorda om stölder, begångna under förhållanden, som göra sannolikt, att Berg: ström äfven föröfvat dessa. Han har drifvit sin industri med stor djerfhet, och vanligen förfarit på det sätt, att han ingått i husen, deri: han sagt sig i dess närhet ha hittat den eller!1 den persedeln samt frågat, om någon der boj. ende hette så eller så (namnet naturligtvis diktadt och okändt), samt om det vore bekant hu-,: ruvida ifrågavarande person tappat hvad han förevisat: Under dessa förfrågningar har han I sett sig före, och hvar han kunnat åtkomma något, har detta fått följd med. Oaktadt flera inkallade personer igenkännt Bergström vara samme man, som på dylikt sätt gått omkrinj och utbjudit hittgods, samt flera målsegare ä 4 ven vitsordat att de saknat det stulna efter! hans bortgång, nekar han likväl fräckt för tillgreppen, påstående att han blifvit tagen för en annan. En del af det stulna har tillrättakommit. — En s. k. separationskarl! skulle i går afton kl. 5—6 från polishäktet beledsaga en qvinna vid namn Anna Kristina Jonsdotter, som blifvit