Aftonbladet – 18 november 1863, sida 2

att betrakta denne census såsom ett angrepp mot den allmänna rösträtten, såsom en stämpling mot konungerikets frihet, hvarföre man icke ville rösta för författningsförslaget samt i sinom tid skulle på det kraftigaste sätta sig emot, att konungarikets riksdag skall nedlägga sin makt i det gemensamma riksrådets händer. Det följer af sig sjelf, att mot denna bondevänliga argumentation ljöd en motsatt srgumentation från rådets högra sida: ett så fritt folketbigg och ett så litet konservativt landsthing kunde ingen äkta högermedlem gå in på.Regeringens förelag hade af utskottet, hvars talangiulle ordförande statsrådet Krieger var, blifvit ändradt sålunda, att de af konungen utseddas antal nedsattes från 25 till 18, samt att landsthingets antal medlemmar förökades från 75 till 83 (folkethinget skall bestå af 130 medlemmar),-och denna förändring antogs. Beträffande finansfrågors behandling ön skade den bondevänliga sidan att ställa folkethinget i riksrådet på samma fot som folkethioget i riksdagen, så att finanslagen skulle behandlas först af detta thiog och att detta finge det väsendtligaste detaltjiuflytandet på det finansiella området. Detta ville rege ringens och rådets majoritet ingaluoda gå in på, emedan det skulle ha ett försvagande af landsthingets ställning till följd, isynnerhet som finanslagarne äro de gemensamma angelägenheternas öfvervägande del. Resultatet blef äfven bär att regeringen segrade med sin åsigt. De gemensamma angelägeonhbeterna ombesärjas efter en normalbudget och tillöggslagar; dessa kunna framlägI gas såväl för landsthinget som för folkethinget och skulle, så vidt möjligt är, fördelas lika. Olika meningår mellan thingen skola afgöres genom ett gemensamt utskott (etter nuvarande svenskt mönster), till hvilket hvardera thinget väljer 15 medlemmar, som fatta det afgörande beslutet. H. Hage uppträdde mot detta sätt att ordna saken enligt De Geers yttranden på den svenskal riksdagen vid framläggandet af det nyal gruvdlagsförslaget; De Geer utlät sig nemligen, att ?de förstärkta utskott, som nu besluta med hela representationens rätt, temligen allmänt anses såsom en sf det svenska riksdagemaskineriets största lyten?; men — här märktes det måhända att man arbetade med brådska — man tycktes för ögonblicket icke kunna hitfa på rågot bättre sätt att afgöra tvistiga frågor, mun vågade icke taga den i det nya svenska grundlagsförslaget. anlitade utvägen, och pyssnämnda, af Andiee föreslagna, sätt valdes. För öfrigt framställdes ett hvimmel af förslag; några ville aflägsna tronföljaren ur statsrådet (de köngl. prinsårne fingo ej säte i landsthioget). Tsecherning ville mföra ett oansvarigt geheimeråd till hjelp för konungen, då han var tveksam; några ville att första kammaren icke skulle uppbära arfvoden; några wille utesluta embetsmän från representationen eller åtminstone att sådana ej fiogo finnas bland dem som konungen nisåg ; några ville införa konungarikets grund lag; några ville göra den nu ifrågavarande författningens stadfästelse beroende af att den blefve antagen af en för detta ändamål sammankallad församling; men alla dessa förslag föllo med stor mejoritet. Oaktadt dessa många omröstningar utföllo till ministerens förmån, och ehuru blott en talare — statistikern och patetikern, vårt älskeliga kopferensråd David — uppträdde mot lagens öfvergång till tredje behandling, och tre röstade deremot (geheimeråden Andree och Bluhme samt David), så var dock för slagets slutliga antagande längt ifrån en gilven sak. Det skulle epligt författningen ha minst 38 röster för sig och kunde ha 18 röster mot sig; men dessa 18 röster och ett par till kunde lätt samlas. Reaktionen, männen från den 28 Januari 1852, Bluhme, David, Ussing och kolleger, lemnade sin anpart, geheimerådet Andre kom med sin helstatsentusiasm, bondevännerna fruktade väl att afslå författningen, emedan sammanhållningen mellan Slesvig och konungariket derigenom sattes på spel; men de sägo också en fera för den allmänna valrätten, och detta var för dem vigtigast; äfven de skulle rösta emot. Tsecherning och hans fidus Achates, doktor Geert Wintber, frukta för att genom denna författning stöta bort holsteinarne; äfven de rösta emot. Slåtligen fanns det också nägra, som icke ville gitva sin röst åt författningen, såframt icke regeringen ville lofva att icke skänka den slesvigska ständerförsamlingen skattebevillningsrätt. De resonnerade nemligen såsom så: oktrojeras en fänderförsamling med penningebevillningsrätt, skola i det genomapte rade landet Slesvig frånskildheten och den exclusiva sjelfständightten göra sig gällande, och i stället för att värma sig konungariket skall församlingen aflägsna sig derifrån. Säg till slesvigarne: i förening med konungariket men också blott då, skolen 1 få skattebeviliniogerätt, så vinka vi åt dem Bå ett lagligt, naturligt och lockande sätt. å stodo grupperna i riksrådet efter lagens andra behandling. Den företogs i går till tredje behandling sådan som rådet hade antagit den; men dess öde var ännu ovisst. Ahörareplatserna voro alideles öfverfyllda, och en spänd väntan intog alla. Generalprokuratora Ussing öppnade anfellet med några bugg i luften, som konegeljpresidenten parerade med en qvickhet; så kom reaktiovens vise man, utrikesministern från 1852, Blubme, som tadlade regeringens politik, frögade om den var accepterad af Europa och häpsköt afgörandet till Napoleons konoress. Konseljpresidenten svarade honom i ett särdeles varmt och vältaligt föredrag. Du är icke mannen, som skall anfalla 0e8 ör våra eftergifter ät förbundet; du ledde anderhandlingarne åren 1851—52 och du ät den dörr stå öppen. genom hvilken förpundet kommit in.? Åhörarne öfverträdde deligen den goda och stränga ordningen; le kunde icke låta bli att gifva sina känlor luft och ej blott från medlemmarne, itan äfven från åhörerne beeeglades köneljpresidentens ord med ständiga: hör!? ich ?bravo!? Men konseljpresidenten kunde ia talat aldrig så mycket och aldrig så vål, let hade ändock icke afgjort saken; först ä han i sitt sluttal, såsom det tycktes en assant och exempelvis. men mera väl för OY -— JR FR Ve Fä FA KJA RR DR MR KR AR KR KR TR AN Pr VB PR Dm ta pr ker ee Ö rm fn P ra