Aftonbladet – 18 november 1863, sida 2

I Oktoberhäftet af Revue des Deux Mondes framlägger hr Matteucci, Italiens förre uns dervisningsminister, en intressant tablå öfver de utomordentliga framsteg, som undervisningsväsendet på de sednaste åren gjort i nämnde lond. I förhållande till sin folkmängd står Italien i detta hänseende framom både Frankrike och Preussen. Under det nemligen Frankrikes statsanslag för detta behof uppgå till 17 millio er, och Preussens, der undervisningen är obligatorisk, till 12 millioner, anslår Italien till undervisningen ej mindre än 16 millioner francs. I Emilien, synnerligen i Romagna, har man sedan 3 år i 20 städer grundlagt lyc6er och yrkesskolor samf fyrdubblat antalet af elementarskoölor. I de neapolitanska provinserna egde före bourbonernas fall ett alldeles omvändt förhållande rum emot hvad som påstås vara fallet inom preussiska armån, der man af 200,000 man ej finner mer än 6, som icke kunna läsa och skrifva. De personer, som under den allmänt utbredda okunnigheten kände till alfabetet, voro högst få. År 1861 var deremot Södra Italien redan försedt med öfver 1000 elementarskolor, besökta af 40,000 barn af båda könen. År 1862. har detta antal nästan tredubblats. Inom de 1855 kommuner, som utgöra de neapolitanska provinserna, räknade man förlidet år 1600 gosseskolor, mer än 900 flickskolor, 60,000 lärjungar i de förra, öfver 30,000 i de sednare. Och det är icke barn allenast, som hemta undervisning från alla de källor som den nya regimen framkallat; äfven aftonskolorna för de fullvuxna tillväxa i stor skala. 1861 räknade mean 18 dylika med 200 lärjungar; 1862 911 med 9800 lärungar. Undervisningsväsendet och armån, dessa äro de bålverk, som Italien med hast ippreser emot den gamla regimens och rämlingsväldets återkommande. Och dessa vålverk stiga i höjden för hvarje dag, och skola innan kort blifva oöfverstigliga.