STOCKHOLM den 18 Nov. Underrättelserna från Danmark låta icke tillfredsställande. Det torde på mer än ett sätt bekräfta sig, att Fredrik Vil:s bortgång just i närvarande ögonblick var en mycket stor olycka för Danmark och derigenom tilllika för hela Skandinavien. Ett telegram från Köpenhamn underrättar oss, att den nye konungen ännu i går eftermiddag icke hade underskrifvit grundlagen. Detta dröjsmål med en af den ögonblickliga situationen så nödvändiggjord och så betecknande handling förefaller något besynnerligt. Det var just med afseende på de ögonblickliga konjunkturerna, som behandlingen af det nya grundlagsförslaget hade blifvit så påskyndadt, och det var tanken på nödvändigheten att så fort som möjligt tå Danmarks och Slesvigs konstitutionella förhållande ordnadt, så att man sedermera kunde förklara förbundsdagen, att den finge styra och ställa huru den behagade i fråga om Holstein, som föranledde ministåren att göra förslagets antagande i riksrådet till en kabinettsfråga. Skulle den första underrättelsen derom, att konung Christian IX helt och hållet adopterar danska regeringens sednaste politik, vara förhastad; tror han sig kunna uppträda inför Europa såsom obunden af sin företrädares åtgärder och förklaringar, och hoppas han afväpna de tyska furstarnes verkliga eller låisade förbittring genom att åter bringa hela saken i den förra sväfvande ställningen, då är det klart, att den nuvarande ministören kommer att afträda och att konung Christian skall försöka stödja sig på den af yttersta högern och yttersta venstern sammansatta minoritet, som i riksrådet motsatte sig förslaget. Att det i sådant fell skulle bli den yttersta högerns helstatsmän som skulle komma till styret, torde vara föga tvifvel underkastadt. Skulle en sådan tendens finnas hos den nye konungen — hvilket vi i det längsta hoppas icke måtte vara fallet — torde han dock snart komma få andra tankar, när det visar sig, att Tyskland, i stället för att, sedan en holsteinsk prins, som är intimt lierad med flera tyska hof, kommit på danska tronen, låta tills vidare bero med sitt anlopp mot Danmark, nu tvärtom i tronförändriogen ser ett nytt och välkommet uppslag att uppträda fiendtligt mot Danmark på samma grund som 1848, nemligen genom att öppet göra anspråk på BSlesvig. Den regering, som står i spetsen för den under benämningen Gothapartiet kända, inflytelserika fraktionen i Tyskland, har nemligen redan gifvit signalen till ett uppträdande från Tysklands sida emot sjelfva det arrangement, hvarigenom Christian IX blifvit tillförsäkrad om tronföljden inom hela den denska monarkien. Dagens telegram förmäler, att hertigen af Sachsen-CoburgGotha, omedelbart efter ingången underrättelse om dödsfallet, erkännt såsom regerande hertig i Holstein: och Slesvig prins Fredrik af Augustenborg (född 1829), major i i preussisk tjenst och äldste son till den såsom landsförrädare i Danmark fogelfrie hertigen af Augustenborg, nu bosatt i Primkenau i Sehlesien, äfvensom att Coburg-Gothas rege ring vidtagit mått och steg, för att vid tyska förbundsdagen göra sin åsigt i detta fali gällande. Nu ha visserligen Preussen och Öster1 ke jemte de öfriga stormakterna under-eknat Londonerprotokolle:, hvarigenom nuvarande danska konungens arfsrätt till hela monarkien erkändes, med fullkomligt underkännande af de uppdiktade augustenborgska pretentionerna å arfsrätt i heitigdömena, så att det vill synas som skulle de hafva temligen svårt att nu på ringaste sätt understödja dessa pretentioner. Men å ahdra sidan har tyska förbundsdagen aldrig för sin del godkännt Londonerprotokollet och den som något känner till den tyska poiitiska sofistiken, sådan den isynnerhet uti hithörande frågor uppenbarat sig, kan icke hålla det alldeles otroligt, att Preussen och Österrike skulle kunna förklara, att de visserligen sisom europeiska stormakter undertecknat Londonerprotokollet, men att de såsom medlemmar af tyska förbundet måste ha en annan mening och tyst underkasta sig de andra förbundsmedlemmarnes vid förbundsdagen tillkännagifna mening. I alla bändelser finner man af dagens nyaste telegram, att ett parti i Tyskland och Holstein ärnar försöka begagna tillfället, för att i stället för den lama exekutionen få åvägabragt en insurrektion och sedermera en invasion från Tysklands sida. I den gula bok? som franska regeringen framlaggt för lagstiftande kåren förekommer följande om den dansk tyska frågan: