Aftonbladet – 17 november 1863, sida 3

Det vore väl fan!4 ropade hertigen, skrattande högt. Högfärd och inbilskhet hafva gjort karlen galen. Gå er väg, min käre abbe, och sök upp någon annan, som sätter mera tro till edra profetior.4 Fastän abbån kände ieke liten frestelse att föra banden i sin barm, der han förvarade en ekarpslipad dolk, och stöta den ända till fästet i hertigens bjerta, kunde dock på hans ansigte icke förmärkas till hvilken hög grad han var uppretad. Hans oemotståndliga längtan etter det mål, han föresatt sig, lude band på honom och han fortlor, såsom om ingenting störande förefallit: CSom ni behagar, nådig herre, ja skall gå min väg: men innan jeg går vill jag gilva er en varniog, som skall kunna öfvertyga er stt mina förutsägelser icke äro så att förakta eom ni synes tro. En stor fara hotar er person, herr hertig. Ver på er vakt och framför allt gå ej utom slottet utan att vara åtföljd af en tillräckligt stark eskort.4 Nå, jag må säga, ropade hertigen skrettande som förut. Jag skulle kenske ej få gå ut på gatorna annorlunda än uvder bevakning, som on: jag vore en galen friare till fröken sf Cloirvaut. Visserligen är min populsritet ej synnerligen stor, men så långt är det väl ännu icke kommet med mig, och faran föraktar jag. uGör som ni villk, eade abben, Sjag har varnat er, kom ihåg det, herr hertig! Med dessa ord drog abbån sig tillbaka, tog vägen genom en lång korridor och närmade sig den trappa, som förde ned till gården. Hen hade dock ännu icke hunnit fram till trappan, då han hörde ett doft. buller ifrån den motsatta sidan af slottet. Han stannade och lyssnade samt vände derefter om, smygande sig tyst och sakta tillbaka till bertigens rum. Hertigen, som hade satt sig att skrifva, blickade mot dörren, då den öppnades af abben, och frågade vresigt: cHvad står på? (Forts)