Aftonbladet – 17 november 1863, sida 3

den helige fadren icke ofta begagnar sig af lös nyckeln, kunna dock omständigheter förefivnas, då han understundom låter den komma i bruk, på det att den icke må rosta. Hvad jeg vu ville säga er är, att sedan jag blifvit markis af Montsoresu och herre till Logeres, jag ämnar med alla mina vasaller med lif och blod egna mig åt ko ouogens tjenest och ställa mig under herti gens af Epernon befäl, om endast... Abbån gjorde här ett litet uppehåll, som bertigen ifyllde med de orden: Det finnes således också ett om, Välan, min herre, säg mig edra vilkor. Jag önskar endast, nådig herreX, återtog abben långsamt och synbarligen förlägen att yppa den hemlighet, som lig bonom på hjertat; jag önskar endast att hertigen af Epernon gilver mig sitt furstliga ord, att han med allt eitt iuflytande vill understödja mitt anspråk att vinna frökens af Ciairvaut band.4 Hertigen sprang upp från sin plats, och så oförväntadt var abbens meddelande att han, alldeles förgätande de lysande utsigter denne förespeglat för sin framtid, utbrast med ett förnämt hån, som väl egvade sig att reta och förolämpa den ärelystoe person, med hvilken han talade: Ni, ni, abb af Boisguerin, en fattig informator i er aflidne kusins tjenst, en obetydlig prest, utan rang och anseende, ni vil gifta er med arfvingen at Clairvaut, en systerdotter till hans höghet af Guise, en anförvandt till det kungliga huset? Vid min själ och saligtet, jag mäste genast skrifva till Villequier och bedja henom påskynda den unga damens föreviog med Gaspard af Montsoreau, för att frälsa er sjuka hjerna från att spricka sönder. Abbea återtog, kokande af harm, men till sitt yttre kall och lugn som förut: SNi må skrifva hvad som helst, så kan Ville duirer ändå icke gifta bort henne med hvem et vara må utan mitt samtycke. Ja, icke ens konungen sjelf har makt dertill.