Aftonbladet – 17 november 1863, sida 3

låg röst och orolig till utseendet samtalade med den der uppställda vakten. Abben passerade emellertid in genom porten och sökte gifva sig ett sken af fullkomlig likgiltighet för hvad som föreföll omkring honom, medan han med spänd uppmärksamhet lyssnade till och sökte uppsnappa hvad som yttrades. På detta sätt lyckades det ho nom att höra de af mären till befälhafvaren för vakten ställda orden: Eder hertig är en odräglig tyrann?; och soldatens svar: Gå er väg; om ni ej vore den ni är, 85 skulle jag ränna mitt spjutigenom ert, med flera uttryck af hot och missnöje, som abbån ej kunde så noga iakttaga. Ju längre han kom in i staden, desto tydligare blet det för honom att ett upplopp förbereddes, om hvars art och föremål han ej kunde vura i ovisshet. Vid ankomsten till slottet eller citadellet, som för tillfället innehades utaf hertigen af Epernon, steg han af hästen på den yttre borggården, der åtskilliga af bertigens krigsfolk uppeböllo sig, och oakttadt detta ej var den plats, der besökande brukade lemna sina hästar, gjordes iogen anmärkning dervid att han band fast den, som .han medförde, vid en jernkrok i muren. Lika obehindradt lemnades honom. tillträde till sjelfva slottet, der han snart. befann sig ansigte mot ansigte med herti-gen. Någon slags nedslagenhet eller eftergift uti det förra vanliga öfvermodiga beteendet kunde icke upptäckas hos denne. Han var lika stolt, lika otillgänglig som tillförene och syntes till en början tveka, huruvida han ens borde bjuda abben sitta ner, fastän han ganska väl kände igen honom ifrån den tid då de träffats vid enkedrottningens hof. Onsider gjorde han dock ett nedlåtande tecken åt abben att taga plats och öppnade samtalet sålunda: Herr af Boisguerin, är det icke så? Hvad har föranledt edert besök hos mig? tJag kommer, nådig herreX, svarade abbån utan det minsta betänkande, för att erbjuda herr hertigen mina ringa tjenster.