Aftonbladet – 17 november 1863, sida 2

detta oroade honom. På samma gång som han med missnöje förebrädde sig den med alla lifvets njutningar förtrogne mannen, att vara lik en kärlekssjuk pojke, kände han, att han ej kunde lefva utan att få ega henne, som han älskade, och att han måste uppoffra allt för att vinna detta mål. tHvad är nu först att göra?4 sade han härunder till sig sjelf. Att uppsöka en prest, som kan tjenligen bearbeta den lika uppbrusande som vankelmodige pojken, och förmå honom att afstå ifrån sin kärlek, emodan den gjort honom till brodermördare! År det sannolikt att an skall kunna komma derhän med honora? Bah, hvarför inte? Man har sett vida kraftfollare naturer än hans genom vidskepelse och fanatism förmås till ännu större u,; poffringar. Således bör det låta göra sig; raen dermed är icke mycket vunnet. Han måste också afsäga sig verlden, hvarigenom hans egodelar komma att tillfalla mig den värmaste arfvingen. Vill han gå ia äfven derpå? För eit par hundra år sedan skulle han ha fått draga ut till det heliga landet; men de goda tider äro gudnäs förbi. Hvad är att göra? Kanske locka honow in i något halsbrytande företag; men jag skulle då nödgas dela hans fara och sjelf vara lika blottställd att gå under som han. Sådant kan anstå en förtviflad spelare. Nej något annat medel måste utfinnas. Emellertid, fortfor abben i sin tysta öfverläggning, måste jag arbeta för mina personliga intressen. Hon batar och afskyr mig uppenbarligen. Jag har gått alltför raskt tillväga med lenne, Jag har för henne yppat mina känslor, utan tillräcklig förberedelse. Jag har dock kännt qvinnor, lika kalla och förbehällsamma, hvilka myc: ket liknat berget Etoa, med is utvändigt, men med flammande eld i det inre. Dock, jag bar varit för hastig. Kanske skall hon ej vara obenägen alt tillgifva och glömma min djerfaet, eå snart jag väl blifvit befriad ifrån mitt andliga stånd, hvilket isyn