Aftonbladet – 17 november 1863, sida 2

inskränkningar och förbehåll, hvarmed or deus visare och bättre medlemmar sökt be. gränsa denna vådliga lära, hade hans raska och beslutsamma sinne icke velat gå någor medelväg, utan helt enkelt antagit, att om svek och bedrägeri kan vara lofligt och förtjenstfullt, om brott kan blifva en pligt, så har också dygden upphört att vara annat än ett tomt namn; och alt följaktligen den, som icke blottställer sig för den borgerliga rättvisans bämnande arm eller onödigtvis förepiller andra menniskors aktning, icke har något i verlden att ångra, att önska eller hoppas, ingenting annat att eftersträfva än egen fördel, det enda förnuftiga målet för all hans verksamhet. Man kan lätt inse, hvartill ett sådant sätt att uppfatta lifvet måste leda. Allt hvad eljest af menniskor hålles heligt blifver föremål för hän eller åtlöje, religionen tomma ceremonier för att bålla massan ilygel, mo ralen ett nyttigt band på alla andra, hedern ett yttre sken, nödvändigheten att bevara en kall och lugn beräkning det enda rättesnöret för hvarje handling, så att, enligt hvad abben i det föregående sjelf yttrat, ingen börtveka att använda något medel, som leder till ett föresatt mål, eller att våga och uppoffra hvad som helst, der ännu mera står att vinna. Endast passionerna kunde rubba hans vanliga lugn eller komma honom att göra skefva beräkninger. Detta hade redan tillförene någon gång inträffat under hans förflutna lefnad, dock ofta mindre derföre att han så särdeles bemödade sig att underkufva dem, än emedan de icke lätt kunde få makt med ett sinne sådant som hans. Det var således ingalunda samvelsföres. bråelser eller ånger, som föranledde hans tvekan; men han fruktade att den häftiga lidelse, som beherrskade honom, kunde haf va förblindat hans ögon och missledt hans omdöme vid valet af medel och utvägar. Han kände med sig sjelf, att han ej kunde göra sina beräkningar med vanligt lugn, och