Aftonbladet – 16 november 1863, sida 3

gängen som jag sedan dess sammaniräffar med er, har jag ännu icke fått se en skymt af henne eller ens erhållit bestämdt besked hvar hon befinner sig. Detta går icke längre an, herr af VillequierJag behöfver förströelse och tröst; jag måste hafva tillfälle att hos henne föra min talan. Med ett ord, hvar är hon? Jag fordrar att omedelbart få veta hvar hon är. Jag har begifvit mig till Angouleme, på grund af den uppgiften alt bon skulle finnas här i grannskapet: men jag kan ej opptäcka hennes vistelseort. och Jag vill icke längre blifva skiekad så. som en aprilvarr. Jag bedyrar vid ailt hvad jag håller he ligt4, utbrast Villequier, icke fitet öfver. raskad af den bestämda ton som så plötsligt antogs af den unge ädlingen; jag bedyrar vid allt hvad jag häller heligt... Törs man fråga hvaruti det består? af: bröt Gaspard af Montsoreenu. Villequier småskrattade i det han svarade: Min bäste herr af Montsoreau, det är mycket här i verlden som jag håller heligt, och jag är beredd att, med hvilken dyr ed som m helst fordrar, bekräfta att Maria af Clairvaut för det närvarande hvarken står under mitt beskydd eller ens är i mitt våld. tHvad vill det betyda?4 frågade merkisen. Det skall jag lätt förklara er, svarade Villequier. fSasen är den, att hans alismäktige höghet, hertigen af Guise, som infann sig i Chårtres på besök hos konungen, sannolikt för att framföra sina underdäniga lyckönskningar öfver hans majestäts flykt från Paris, gaf konungen helt oförbehållsamt tiilkänna, att han trodde den unga fröken befinna sig i mitt våld och fordrade hennes ögonblickliga utlemnande. Jag var ej på stället, som ni vet, så att någon befallning i enlighet bärrned ej kunde genast meddess mig. För öfrigt har ni väl redan hört, huru konungen nödgats i allt gifva efter för hertigens fordringar. Epernon blef afsatt rån sina embeten och befinner sig nu i en