Aftonbladet – 16 november 1863, sida 3

dennes panna endast mulnade a han äterlog med sträf röst: Detta är endast ord, herr af Viilequier, och dermed åtnöjer jag mig ej. Ifall mitt förslag är konusgen så kärkommet som ni säger, så bör det ej möta så mycken svårighet för er att förmå hans majestät utfärda den förbindelee jag fordrar. Välant, svarade Villequier, jag vill göra mitt bästa hos konungen och jag hop. pas kunna lyckas. Dock må-te jag säga er, herr af Moatsorean, att jag vj tror saken kunna bringas till elut, utan att litet tvång måste användas. Villequier trodde sig härvid förmärka en viss tveksamhet hos sin åhörare och han fortsatte med större tillförsigt, emedan ban önskade att, om möjligt, kunna undgå att utställa någon skriftlig förbindelse: tJog måste hafva fria bänder att nyttja hvad medel som helet, för att utverka den uvga damens samtycke till föreningen. Ni mäste förbinda er att icke göra någon invändning, ehvad ni än får se eiler höra, icke förorda eller medgifva något uppskof, icke lysspa till några böner eller tårar. Kom ibåg, att det minsta ifrån er sida af detta slag löser oss ifrån alla våra förbindelser, utan ält befria e ifrån edra. Gaspard af Montsoreean såg ned framför sig, undtr det ett hans ögonbryn sammandregos så hördt, att ögonen nära tillslötos. Hunos tingrär trycktes in i händefna m. d den kraft, att ban särade sig på sina egna naglar. Alt entydde att en våldsam strid försiggick i hans inre. Dock,spart segrade de onda böjelserna, och Kan ropade beslutsamt: CMå det bli så, må det bli så! En sak måste jag emellertid bedja er om. Jag har ou redan alitför länge måst nöja mig med löften och förboppningar, utan att hafve den minsta glädje eller tillfredsställelse att pårökna för mia person. Sedan jag lyckats snappa bort min brud ifrån hertigen af Guise, men nödgades fly, lemnade jag henne i er vård; men oaktadt det är fjerde eller femte It mer, och