Aftonbladet – 13 november 1863, sida 3

eller min värde vän Epernon. Bellitvre har försäkrat mig, att den enda orsaken hvarföre det skriftliga budskap som konungen ville låta afsända till Soissons, med uppmaning till hertigen att inställa sin resa till Paris, icke kom honom tillhanda. var att man ej hade 50 francs i den kungliga skattkammaren att lemna kuriren, som vägrade att resa innan han erhöll detta belopp, hvarföre brefvet måste skickas med den ordinarie posten som färdas öfver Rheims och ej hana fram till Soissons förr än hertigen redan var i Paris. Kontant! Det låter höra gig. Dock dyraste vän kom icke fram med någon allt för stor summa på en vång att icke konungens och min börs likt en af våra blodfulla storätare må duka under för ett slaganfall. tHör mig, herr af Villequier, sade markisen, efter att hafva vandrat ett par gånger fram och tillbaka i rummet. Jag vill säga er hvad jag ämnar föreslå för att bavisa hura högt jag värderar den tjenst jag begär af er. Samma deg com min förening med Maria af Clairvaut kommer till stån sedan kontraktet är underskrifvet och försedt med edert namn, i egenskap af förmyndare, och konungens till ytterligare bekräftelse, samt presten läst sin välsignelse öfver brudparet, skall jag lemna i edra händer en summa afetthundratusen kronor i guld.4 Himmel och jord !4 ropade Villequier med samma spefulla ton som förut. Jag trodde icke att en så stor summa fanns i hela Frankrike. Om jag omtalade detta för markisen af O— så skulle han ej vilja tro mig. Men besinna herr af Villequiert, tillade Gaspard af Montsoreau, som ej syntes vara riktigt belåten med den andres skämtsamma sätt att uttrycka sig, besinna att jag ej ämnar låta gyckla med mig. Jag vill hafva full och giltig säkerhet att ni icke ännu en gång sviker mina förboppingar eller söker någon undanflykt utan uppriktigt går mig tillhanda med råd och dåd i denna sak, eljest ... (Farts.y