— Med anledning at den beråttelse om ett militäriskt maktmissbruk af en kompanichef vid 2:dra lifgrenadierregementet, som vi nyligen meddelade eft r Södermanlands Läns Tidning, har nämnde kompanichef till Östgötha Correspondenten insändt följande förklaring: Enligt regercentsorder af den 28 sistl. Mars skulle utur Westanstångs kompani för ifrågavarande kommendering uttagas 1 korporal och 15 grenadierer samt i reserv för kompaniet 1 korporal och 3 grenadierer. Med ledning af åberopade regementsorder, och på grund af kompaniets kommendör-rulla samt med iakttagande af, att de grenadierer, hvilka sednast till Långholmen och Carlsborg gjort kommendering, lemnades hemma, blet nämnde manskap kommenderadt jemte reserv för kompaniet. Bland sålunda i tar kommenderade grenadierer befunno sig n:r 6 Hjertman, n:r 58 Harling och n:r 76 Höljer, alla tre mellan 55 och 59 år; n:r 35 Berggren 48 år, svag till kroppskrafter samt med klent bröst, och n:r 108 Härold 46 år gammal samt, utan visad förbättring, flera gånger varnad och straffad för fylleri. Såsom kompanichef hade jag, med stöd jemväl af regementsorder af samma dag, haft full rätt att behålla alla här uppräknade nummer hemma på rusthållen, emedan jag, som på goda skäl ansåg dem såsom till krigstjenst oduglige, kunde vid den nära förestående generalmönstringen möjligen finna mig föranlåten att anmäla dem till afsked. Under förutsättning attsådant skulle kunna inträffa, och med kännedom om det sårande, såväl för grenadieren sjelf, som äfven för hans rusthållare, att ensamt på kompanichefens afgörande komma i fråga att lemna tjensten, ansåg jag mig likväl böra bereda de ifrågavarande grenadiererna tillfälle, att sjelfva få förklara sig hugade att begära afsked. Endast af sådan orsak var det, som jag, å den kompaniorder, som tillkännagaf deras kommendering, vidfogade det af författaren till korrespondensartikeln så misstydda tillägget: 4j händelse de ej innan den 15 April till sina korporaler lemna skriftliga intyg, att de vid innevarande års generalmövstring skyldra och begära afsked; samt anbefallde, att ifrågavarande ineg borde bevittnas af andra grenadierer än såana, som icke äro kommenderade till Långholmen, emedan det eljest möjligen skulle kunnat inträffa, att ett eller flera af de sålunda åberopade vittnena sjelfva varit frånvarande vid frnoralmönstringen, och således icke kunnat lifva i tillfälle att dervid styrka den gjorda bevittningen. Efter deltåendet af nämnde kompaniorder, lät n:r 108 Härold tillkännagifva sin önskan vara, att vid nästblifvande generalmönstring taga afsked, hvarför han från kommenderingen till Långholmen måste uteslutas. Beträffande n:r 6 Hjertman, n:r 58 Harling och n:r 76 Höljer så, och enär de icke syntes vilja begagna sig af för dem öppnadt tillfälle att sjelfva begära afsked, men jag deremot, såsom kompanichel, nu mera icke längre ville uppskjuta, att begagna mig af mina rättigheter till att söka befria kompaniet från till krigstjenst alldeles oduglige grenadierer — en rättighet, som jemväl är en skyldighet för hvarje kompanichef, som är mån om deti egementes tjenstduglighet, der han tjenar