ondas upphof. upphör att vidare eftersträfva denna unga flickas band; kasta er i religionens armar, gör bot och bättring, fly till bönen vid korsets fot inom ett stilla klo. sters skyddande murar, och himlen skall återgifva er det lugn, som flytt, den sam vetsfrid, hvarefter ni längtar. Markisen lyssnade med spänd uppmärksamhet till dessa ord och försjönk derefteritankar. Hans panna låg i djupa veck, han bet sig i läpparne och hans händer ömsom tillslötos och öppnades. Slutligen sprang han upp, stampade i golfvet och ropade: Nej, nej, nej! Jag har redan betalt denna ädelsten allt för bögt, att jag skulle vilja afstå den ens för min själs salighet. Denna kärlek är det enda som häller mig qvar på jorden. Hon måste bli min, eller jag vill dö! Hvad kan hindra mig? Jag är rik och mäktig, jag har mod, ihärdighet och eslutsamhet. Jag ryggar ej längre tillbaka ör ett brott; all betänklighet i detta afseende har jag ju redan trampat under fötterna! Jag har mördat den, som med mig legat vid samma bröst, som i barnslig oskuld och kärlek växt upp tillsammans med mig. Hvad skulle numera återhålla mig? Alla andra våldsgerningar eller laglösheter äro ju blott småsaker emot denna! Abbå, jag skall köpa henne af Villequier, jag vetnog huru jag skall komma till rätta med honom. Jag skall framtvinga hennes genkärlek, eller ock må hon gerna hata mig; det vör mig detsamma. Jag skall köpa prest, så väl som ring och bröllopsgåfvor; ty, vid himmel och helvete, hon måste tillhöra mig, med eller emot sin vilja !X F3Medan han talade betraktade abben af Boisguerin honom med sitt vanliga lugn och kalla leende, dock syntes härvid derjemte ett lätt moln skugga hans panna. Emeller tid yttrade han ej till svar mer än dessa ord: Jag märker nu, huru det är med er, Gaspard, och det har altid så varit. Man vill gerna komma åt frukten, men skyr med len att vinna den. På detta sätt ernår man