Aftonbladet – 12 november 1863, sida 1

NE RESA REASONS RN ENT FY NTE ETT AEA 3ITOCKHOLM den 12 Nov. ) Franska kejsarens trontal utgör naturligt. vis i detta ögonblick ämne för kommentarier inom hela den europeiska pressen. Det är likväl endast med afseende på den polska frågan som man besvärar sig med jatt göra utläggningar af detta tal, och hvar och en tolkar detsamma härautinnan i enligj het med sina egna önskningar och sympa tier. De flesta franska blad, nemligen alla som sympatisera med Polen: Patrie, Opinion nationale, Temps 0. 8. v. säga att det är mycket krigiskt, då deremot den ryssvänTlige Emile de Girardin uti Presse menar att (detta innebär ett stort misstag. I England har man sig angeläget att förklara talet vara ganska fredligt, ehuru det mycket väl synes, att man sjelf icke tror så alldeles fuilt och fast på denna tolkning. Så afslutar t. ex. Times en dylik fredlighetsartikel med följande strof: Vi kunna anse sannolikt, alt franska kejsaren verkligen önskar undvika ett europeiskt krig, så framt hans egen ställning och Frankrikes impulser tillåta honom att bibehålla freden4. Vi tro, att Times i dessa slutord verkligen slagit spiken på hufvudet, och att sålunda både de som anse talet fredligt och de som anse detsamma krigiskt ha fullkomligt rätt. Kejsaren vill naturligtvis icke -gerna underkasta six de äfventyr för honom sjelf och hans dynasti, som ett vidtutseende krig utan några säkra allianser kunde innebära; han gör derföre en yttersta ansträngning för att söka bevara freden; men om denna : ansträngning, som tyckes ha så ringa utsigter för sig att lyckas, skullv bli fruktlös, hvad återstår då för honom, så vida han icke i ännu högre grad vill äfventyra sin egen ställning och komma i full strid med Frankrikes impulser? — Lyckligtvis äro Frankrikes impulser af helt annan art än Englands, i hvilka bomullsimport och manufakturexport utgöra de hufvudsakliga faktorerna; franska nationen bevarar under alla olika politiska skiften sina ädla instinkter, genom hvilka den gör sig förtjent af benämningen Europas hjerta. Frankrike skall aldrig tåla att dess regering smälter sådan skymf och förödmjukelse, som Englands regering och press nu med den lugnaste min i verlden erkänna att de måste och att de böra smälta, då det numera går så lån :t att sjelfva de ryska tidningarne rent af ge engelska regeringen en spark, i det de, med anledning af lord John Russells sista betydelselösa not,: hånfullt fråga hvarföre engelska regeringen skall göra sig det onödiga besväret att skrifva noter, som man egentligen allsicke behöfver läsa och som direkte kunde förpassas till skräpkorgen, om icke; gammal vanlig artighet bjöde att man i korthet skulle ge ett slags svar på dem. Vi meddela här några yttranden om trontalet ur kontinentala blad. LEuropei Frankfurt yttrar derom i den afdelning der den vanligen inrycker de diplomatieka wmeddelanden och förtroenden, som den erhållit: Man inser lätt, att regeringarne, äfven de, hvilkas hufvudstäder äro temligen nära hvarandra, icke ännu haft tid att meddela sig ömsesidigt annorlunda än medelst telegrafen ötver det intryck de erfarit af kejsar Napoleons tal. Men deremot har dettaelektriska intryck varit af en hemsk natur. Krig! se der det enda ord, som några utrikes ministrar. afsändt till hvarandra sedan i går på morgonen. Öch krig är i sjelfva verket den logiska slutföljd, som nödvändigt måste dragas af de kejserliga orden. Napoleon den II har ansett oförenligt med sin värdighet att öfvergifva Polen til och med efter de diplomastiska underhandlingarnes ofruktsamhet, ja just på grund af denna ofruktsamhet. Fransmännens kejsare vill blott, i stället för att tillvägabringa det ryska slagtoffrets räddning genom ett krig, företaget gemensamt, och med Englands och Osterrikes medverkan eller ock endast med Österrikes medverkan och en vänskaplig neutralitet från Englands sida — hellre se kriget följa såsom resulat af en kongress, hvilken förmenades ha blifvit sammankallad för att på nya och aeta grunder ordna Europas politiskt förindrade och territorialt omstöpta kontinent. Och då ett krig skulle utgåt ur skötet af en redlig areopag är det icke lätt att förutse hvilka skola uppträda såsom Napoleon III:s oundsförvandter eller såsom hans: motståndare. Detia kommer att bero af de tilldraselser och omkastningar, som kunna uppstå inder berörde kongress-sessioner, på hvilka nan skall upptega frågor så invecklade och på fredlig väg nästan olösliga som romerska : frågan, den dansk-tyska tvisten, den prientaliska krisen och Polens äterupprätande. Furst Gortschakow har ock från början insett detta, och det var derföre om han visade sig så beredd till den förlaring, att Ryssland ville deltaga i en kon;ress, der äfven andra länders öde än Poens komme att tagas under öfvervägande. 3ehöfver man väl under sådana förhållananden påpeka, att flera än en regering :omme att vägra att taga plats på konressen utan att på förhand ha blifvit upp