Aftonbladet – 11 november 1863, sida 1

Men går en man ur hopen, fastän stum, Och knä för dig med stilla vördnad böjer, Var viss — han fattar dig! Ett heligt rum Han ser, hvarhelst din morgonrodnad dröjer. Förskjuten, hånad, i förtryckets natt, På fattigdomens stråbädd, stängd af galler... Han ser din glans, hur flämtanic och matt Den än på qvalets bleka rosor faller. Af helig rysning uppfylld är hans barm, Hvar gång han ser sig vandra genom verldenj; Med jubel följer han din starka arm, Hvarhelst den krossar bojorna och flärden. I dig han ser en framtids tröst och hopp, Fast han dig ej med barnsligt joller apar; Han vet, du fostrar folkens öden opp, Att du, blott du, den sauna lyckan skapar. När jorden är ett euda giftigt sår, Vid hvilket brottets etterblåsa häftar, Han vet, att du, en ny S:t Göran, går Och ränner djupt din lans i drakens käftar. Han vet, att liksom solen, mera stark, Går fram med prakt utur de brustna skyar, Så skall du vinna ock allt större mark, Hvar gång, o, Frihet! du ditt tåg förnyar. — En kommunalfallmäktig passerade nyligen en gistgifvaregård. I dagboken titulerade an sig för — Kommuxralråd. Några dagar derefter kom ett fruntimmer resande till samma gästgifvaregård. Förmodligen var hennes man också ommunalfullmäktig, ty hon fann den titeln så förtjusande, att hon genast tecknade sig såsom kommunalrådinna. — En förfärlig eldsvåda lade för någon tid sedan staden Wolchow i departementet Orel i aska. Under stark storm utbredde sig elden öfver 1,, werst, och den genom branden förorsakade skadan skall vara ofantligt stor. Tre Person omkommo, 281 hus och 71 fabriker, hvaribland 62 garfverier, blefvo jemte de i dem förvarade varulagren ett rof för lågorna. I dessa fabriker arbetade 1397 män och qvinnor.