Aftonbladet – 10 november 1863, sida 2

Drottningen gaf omedelbart befallning om deras förekallande och hertigen frågade dem, hvar efter annan, med sträng och allvarlig röst, hvad de hade sig bekant angående fröken af Clairvaut. Deras svar utföll dock sammanstämmanI de, att ingen hade sett till henne. De flesta hade gått framför drottningen och af dem, som stannat vid bärstolen, hade två bemärkt den unga fröken stiga ur och följa drottningen bland folkhopen, men trängseln hade varit så stark, att de icke lyckats följa efter, isynnerhet som just i detsamma oreda uppstått derigenom att en häst börjat slå bakut, så att det dröjt en läng stund innan de kunnat bana sig väg iram till palatset. Hertigen syntes missnöjd och orolig. Gå någont, sade han omsider; fråga Philibert från Nancy, som håller vakt deruppe i tornet, om han har kunnat se hvad som tilldrog sig vid drottningens ankomst, och bringa mig straxt hans svar. Med ers höghets tillåtelse vill jag gåt, inföll Carl af Montsoreau och skyndade, etter en bifallande nick af hertigen, uppföre palatsets trappor. All den upplysning som kunde erhållas af tornposten inekränkte sig emellertid datill, att han sett några personer tränga sig emellan drottningen och en del af hennes svit; att då den förut omnämnda hästen började slå bakut, dessa personer dragit sig undan åt en sidogata utan alt han dock gilvit akt på, haruvida de medfört något fruntimmer, men att straxt derefter han tyckt sig förnimma ett gällt nödrop ifrån det håll der de af honom förlurat; ur sigte. Med dessa sväfvande underrättelser och mera orolig än förut, återvände Carl af Monrteoreau till hertigen, som han ännu fann tillsammans med drottningen, Hertigens utseende var mörkt och dystert, hvaremot drottningen hade gitvit sina auledsdrag ett uttryck af lugn, som dock uppenbarligen endast var låtsadt. (Forts.)