Aftonbladet – 10 november 1863, sida 2

den kan i närvarande stund förmå mig at lemna Paris. Dock ber jag ers majestä vara öfvertygad att mitt vistande här på in tet sätt skall förlänga oroligheterna. Tvert om har jag redan uppbjudit allt för att åter. ställa ordningen. Konungen sjelf eller rät tare sagdt hans usla omgifning är skuld till hvad som skett. Då han således framkallat det onda, bör han ock vara den, som skall åter godtgöra det.ft Hvad vill ni då att han skall göra? frågade drottningen. Huru skall han kunna förekomma vidare oordningar? Först och främst, svarade hertigen, må, ste han återkalla sina trupper ifrån de platser i etaden, som af dem hållas besatta. Det är deras uppträdande som bragt folket i resning; så snart de ej mera uppreta sinnena, skall lugnet återställas.4 Befallniog derom är redan gifven åt alla håll4, eade drottningen; Smen den har icke kunnat verkställas, emedan barrikader bindra trupperna att röra sig hvarken fram eller tillbaka. Det är visserligen sanntX, sade hertigen; emellertid tror jag.....4 Här afbröts han af Carl af Montsoreau, som plötsligen störtade in i kabinettet, ropande: Jag ber ers höghet om tillgift — ers majestät täckes ursäkta mig — menjag kan icke beherrska min oro öfver frökens af Clairvaut oförklarliga försvinnande. I hvarje drag af hans ansigte afspeglade sig de upprörda känslor, som beherrskade honom, och äfven drottningens min antog ett uttryck af både förundran och oro. Hon har följt mig ända hit?, sade drottningen; det är intet annat möjligt. Dåjsg steg ur bärstolen följde hon mig efter. Jag såg ju henne bakom mig på pelatsets träppa. Portvakten förklarar emellertid, att han icke sett något fruntimmer beledsaga ers majestät vid dess ankorst, fortfor Carl af Montsoreau. — XEndast två eller tre herrar kommo upp och de gingo före ers mejestät.