Aftonbladet – 10 november 1863, sida 2

non, Villequier, Joyeuse och O— hafva länge gjort hvad de kunnat att bevisa nödvändigheten af den utväg, ers majestät omtalar; dock ännu hafva de ej lyckats öfvertyga mig derom. Dessa herrar äro de, som bragt konungens krona i fara, men icke jag; ty i fall jag hyste några förrädiska planer emot konungens person, så skulle i dag på morgonen, så som de kungliga trupperna nu äro kringrända, femhundra man från porten vid Nesle och lika många ifrån porte neuve hafva varit allt hvad jag behöft för att göra konungen den ifrågavarande tjensten. Catharina af Medici blef blek som ett lik vid besinnandet, huru fullkomligt hjelplös konungen befann i i hertigens våld. I detta ögonblick inträdde åter någon af hertigens officerare för att hafva ett ögonblicks hemligt samtal med honom. Drottningen tog en penna på bordet, skref i hast några rader på ett stycke papper och frågade med låg röst i det hon öppnade dörren till förmaket: SAr Pinait här? En herre skyndade fram härvid. Drottningen lemnade honom papperet, hviskade försigtigt några ord till honom och slöt med den uppmaning, att största skyndsamhet var af nöden, Derefter återvände hon till sin plats i kabinettet, hvarest hertigen ännu var upptagen uf sitt samtal med den sist anlända officern. Så snart delta var slutadt och den främmande aflägsnat sig, började drottningen åter: Min ädle kusin af Guise har gifvit mig ett otvifvelaktigt bevis, att ni ej hyser några onda afsigter emot konungen, oaktadt ni för närvarande har makten i händerna. Men besinna huru farligt för er sjelf det kan blifva att hafva en sådan makt. Läs denna handling, som jag medfört, jag ber er derom ännu en gång, och säg mig sedan, om det är något ytterligare som ni önskar eller fordrar, för att kunna efterkomma konungens begäran att lemna Paris? Det tjenar till ingenting att jag läser den, svarade hertigen. Ingenting i verl