Aftonbladet – 10 november 1863, sida 1

4 SERTION UT YT KE Sa ANARTÄTAR KIT TTR, COLAKER ARA Cod 2 SUSSEN SORAN ER RA NIO STOCEHOLM den 19 Nov. Är upprätthållandet af Danmarks ins togritet och politiska frihet af något intresse för Sverge? Dermed (genom etablerandet af en tysk flotta) vore Danmark och Sundet förloradt och sedan komme ordningen till Sverge. Gustaf II Adolf. Ja, men härom behöfver man ju icke orda så mycket; hvad tjenar det till att skrifva mänga och långa artiklar om den saken; i det fallet kan man ju lätt bli ense; men det är icke precist detta som det för ögonblicket är fråga om7?. Jo, med förlof, det är just detta och ingenting annat som frågan gäller, och är man ense och har kommit till klarhet derom, så är allting annat dels mera underordnade omständigheter, dels frågor om det rätta ögonblicket för den eller den åtgärden, hvilka ingen annan än den som tillräckligt kan öfverse ställningen i alla dess detaljer och till fullo bedöma de ögonblickliga konjunkturerna, d. v. 8. regeringen, är i tillfälle att nöjaktigt bedöma. Vi bedja derföre icke våra läsare om urBäkt att vi återkomma till ämnet. Det finnes utan tvifvel ganska många, hvilkas smak blifvit sådan, att de tycka hvarje politisk undersökning, som går utöfver några lösliga causerier och som dertill saknar hvarje krydda af skandal och personligheter, vara någonting öfvermåttan vidlyftigt, långtrådigt och öfverflödigt. Men de politiskt tänkande inse utan tvifvel mer än väl nödvändigheten af att man från särskilda sidor söker reda den fråga, som nu i ordets fulla mening står på dagordningen, och som är af stor betydelse bäde för vår ställning för ögonblicket och för vår framtid. Vi ha i flera resonnerande eller polemiska uppsattser sökt ådagalägga, att ow icke någonting från BSverges-Norges sida i denna tid göres för att stödja Danmarks sjelfbestämmelserätt i dess inre angelägenheter, för att upprätthålla i Danmark en verklig dansk och derigenom på samma gång skandinavisk politik, så slår man genom denna urakilåtenhet en beqväm brygga för Rysslands planer och inflytande, och aflägsnar för långliga tider, kanske för alltid, hvarje utsigt till att de tre skandinaviska rikena kunna komma till att i förhållande till utlandet agera såsom ett helt och lägga i den europeiska politikens vågskål det inflytande som 3 millioner skandinaver, utgörande den folkstam, som utan öfverdrift torde kunna kallas en af de mest verkligt fria och frisinnade, och tillika, då man ser på den allmänna folkbildningen, en af de mest upplysta i verlden, kan lägga i dea europeiska politikens vägskål. Vi vilja med afseende härpå blott uppjaga ännu ett par invändningar, som vi hört. Om det också medgifves — ha vi bört en eller annan säga — att Tysklands planer och anspråk äro orättmätiga, om man icke kan annat än beklaga att Tyskland, i stället för utt eröfra sig sjelf, antastar alla svagare anoränsande nationaliteter, så är dock detta blott en svindel, som kanske är snart öfversående; i stället för att genom motstånd mot le tyska planerna uppelda och gifva näring it de olyckliga der nu rådande passionerna, kunna vi genom eftergitvenhet förvärlva Tysklands vänskap samt kanske inom kort med nämnde stambeslägtade land bilda ett innu mäktigare helt, inom hvilket vi, ansluande 0ss till och samverkande med de frisinnade elementerna, kunna bii af stor beydenhet och göra vår inflytelse gällande ill fördel för frihetens sak. Vi svara härpå helt enkelt: skandinaviska folken äro icke tyskar och skola på Guds makt aldrig blifva tyskar. Grundoikheterna emellan nordbostammen och den tyska äro så stora, så väsentliga och så genomgripande, att något slegs nationel förvindelse emellan dem är otänkbar. Vi äro varma anhängare af den federativa princiven och vi hoppas, att den tid icke målte vara alltför allägsen, då hela Europa skall bilda en stor federation, inom hvilken de särskilda nationernas rätt skall kunna göra ig gällande på ett helt annat sätt än unler det förmynderskap, som de fem s. k. tormakterna en längre tid utöfvat. För letta ändamål är det af vigt, att de smärre olken sluta sig tillsammans i större natioella grupperingar och att äfven i allmänet smärre stater, som ha gemensamma inressen, följa för särskilda fall en gemenam politik, för att kunna göra dessa inressen bättre gällande. Men förhållandena kola himmelsvidt förändra sig, innan vi unna få anlecning till något slags närnare förbindelse med Tyskland än med Euopas öfriga länder eller erhålla gemenamma intressen med detta statsförbund, om synes ha en tendens att, om det komne ur den vanmakt, som den inre splittingen framkallar, bli den stormakt, som unde göra Ryssland rangen stridig i fråga m eröfringslystnad och förtryckandet af ndra nationaliteter. En egentlig politisk vexelverkan mellan skandinavien och Tyskland kan icke heler komma i fråga. De skandinaviska folens begrepp om frihet och rätt hvila på len gammalnordiska odalmannafrihetens srundval; detta medvetande är fullkomligt tt och detsamma i nordens trenne länder; let har aldrig blifvit utplånadt eller bortBlandadt genom inflytande af romersk och