Aftonbladet – 7 november 1863, sida 3

(En af Danzigermötets resolutioner var följande: Presten skall inskärpa bos församlingen, att vår herre Kristus är äfven förste professor i naturkunnighet.? Man var på mötet fullkomligt enig derom, att kopernikanska verldssystemet, om det strider mot bibeln, är falskt, och att haren, som i mosaiska lagstiftvingen räknas till de idislande djuren, antingen i fordna tider idislat eller ännu hemligen gör det.) — På den liberal. katolska kongressen, som hölls den 24 och 25 Oktober, uppträdde bland andra Johannes Ronge, samme prestman, som, då biskopen i Trier uthängde Kristi rock att tillbed Jas, utgick ur romersk-katolska kyrkans gemenskap och grundade de sedermera så hätskt förföljda, men likväl framäåtgående, tysk-katolska församlingarne. I en historisk öfverblick af den nyaste tidens politiskt religiösa företeelser visade han, att ultramontanernas inflytande växt och sjunkit i samma mån som den politiska friheten i en stat stigit eller fallit, och att bierarkien är despotismens trogne vapendragare, så länge den förra ej är stark nog att med den sednare täfla om makten. Papismen, likasom den lutherska 3. k. ortodoxien, predikar samvetsfribet i länder, der den är underlägsen, men uppträder med bojor och förbannelser mot olika tänkande, der den har makten, såsom å ena sidan i Spanien och Tyrolen, å andrai vissa protestantiska trakter. Pertiet är desto farligare för den borgerliga och religiösa frihe ten, som det förstår att maskera sina anspråk och invagsa sllmänheten i en falsk säkerhet, som ökas genom dennas allför stora förtroende till de motståndskrafter, hvilka vetenskapens ljus och den moderna industriens framsteg utgöra mot obskurantismen. — Pastor Schlemm lemnade en ka rakteristik af hierarkien, som, ursprungligen främmande för kristendomen och alltid fiendtlig mot dess anda, nu bar att kämpa en kamp på lif och död med tidsriktningen. Alternativet är detta: hon måste sjelf dö eller döda vetenskapen ; hon måste sjelf uppfostra folket till tankelättja och okunnighet eller lemna folkundervisningen åt sina motståndare, som skola göra prestväldet omöjligt för ett kommande slägte; hon måste befrämja fattigdom och uselhet eller se välståndet ökas, som är bildningens materiella vilkor och således hennes dödsfiende; hon måste störta den politiska friheten, som i grunden är ett med den religiösa, eller måste sjelf se sig utrotad. Till hennes verktyg höra celibatet och öronbigten, af hvilken sednare äfven den lutherska bierarkien i dessa tider sökt komma i besittning, ehuru förgäfves, emedan församlingarne ej tåla cet. Hr Dukst, utgifvare af Rforme religieuse, talade om folkundervisningen medelst statens och enskildes omsorg, hvilken und rvisning den uitramontana kongressen hade enhälligt fördömt, medan lutherska hierarkien tolererar den i sådana länder, der lutherdomen är statskyrka och undervisningen, ehuru bekostad af staten, dock står under konfessionel kontroll och bedrifves i konfessionelt intresse. Efter ait principielt hafva behandlat ämnet, framböll talaren äfven att medan presteståndet fordom var det enda egentligen lärda och bildade ståndet, hafva lär dom och bildning nu sökt sig helt andra flodbäddar, och presterskapet i de katolska, äfvensom i flertalet ef protestantiska länder, är tilföljd af ensidiga, bristfälliga och fullkomligt ovetenskapliga seminariistudier, det moderna samhällets måhända okunnigaste korporation. Gustaf v. Struve (den rykt bare ledaren af den republikanska resningen i Sydtyskland 1848—49) skildrade celibatets verkningar; det hundratel af prester, som under de se dnaste åren dömts till galerer och fängelse för ohyggliga attentater på moralen, äro lefvande exempel derpå. Kongressen antog resolutioner, diamentrait mot satta dem som antagits af det föregående ultramontana mötet. Från Kassel telegraferades den 1 November: Ständeroa voro i går eamlade till efskedssammankomst, men måste vänta i fem timmar, emedan landtdagskommissarien var utan instruktion och kurfursten, som då var på teatern, vägrade att antaga landtdagens afskedsadressa. Ministrarne skola hafva skickat sina afskedssnsökningar till teatern (?). Andtligen fromlades landtdsgsafskedet för kurfursten kl. 10 på aftonen. Några afkur: fursten yrkade oväsendtliga ändringar diskuterades genatt af ministrarne och antogos. Ständerna afskedades derpå utan den van liga försäkringen om huldhet och nåd. Pre sidenten slöt eammankomsten kl. V,1 18 nattnn med ett tlefve4 för författningen. POLEN. Berg skall, skrifver en korrespondent från Warschau till Ostsee-Zeitung, vara så upp bragt öfver de fortsatta morden och mordförsöken mot militären, och på den hemliga nationalregeringen, att han, om någon fö ändring icke snart inträffar, ämnar bombardera Warsehau. Ryska polisen har i sina händer en fången polack af högre stånd, hvilken erhållit löfte om nåd, med vilkor att han afgaf bekäpneleer. OÖstsee-Zeitung anser de sednaste arresteringarva vara föranledda af denne persons bekännelser, Bland denne angifva res offer skola en mängd unga flickor belinna eig; på en enda dag, den 26 Okt., hemtades 30 flickor från sina hem och fördes till citadellet, emedan angilvaren törklarat dem vara Ykrinolinkurirer, som skulle ha fortskaftat nationalregeringen: depescher. Schlesieche Zeitung berättar från Warschau, alt alla arresterade qvinnor skola föras till det inre af Ryssland. Uppgifterna om ryssarnes reffinerade grymhet läta såsom fabler. Sieinämnda tidning meddelar härom: Om det nuvarande rättegångssättet i citadellet berättar man rysliga saker, Så t. ex. försäkrar man, att fången, innan förhöret börjar, föres till ett rum som är uppfyldt af