Aftonbladet – 7 november 1863, sida 2

min sons rike, befinner sig i fullt uppror från den ena ändan till den andra. Ni kan ej heller förneka, att ni är den, som föranledt alltsammans. tFastän ingen kan åläggas att anklaga si; sjeli, inföll hertigen, medan han fast oc stadigt återgaf drottningen den blick, som hon forskande fästet på honom, så villjag dock uppriktigt besvara edra frågor. Jag har på intet eätt tillställt upploppet. Konungen är den, som bäruti ensam har skulden, och ieke jag. Vi se, uten någon rimlig anledning och utan tillkännagifvande af konungens afsigter, stora hopar väpnade män införas i staden, nattetid, utan trummor, utan fanor, på ett i allo hemlighetsfullt och oroande sätt. Vi se dem taga i besittning flera vigtiga punkter i staden, vi höra dem. bruka ett hotande språk, medan derag anförare Crillon, öfver allt hvar han visar sig, ådagalägger våld. samhet och öfvermod. Om ers majestät då förundrar sig att våra borgare gripa till vapen för att skydda lit och egendom och sina qvinnors heder, så kan jag åtminstone icke göra det. Sannerligen jag riktigt kan fatta hvad konungen åsyftat med sina austalter, men verkningarne deral ligga i öppen dag. Hvad jag kan heligt försäkra ör dock, att jag icke uppeggat folket till motstånd, fastän om jag äfven så gjort, jag skulle ansett mig fullt rättärdigad genom konungens handlingssätt.? Rättfärdigad!4t upprepade drottningen , skaxande på hufvudet. Ers höghet tyckes hafva glömt vårt scånaste samtal om ärelystnaden och dess följder. (Forte. följer.d