Aftonbladet – 7 november 1863, sida 2

Hertigen förde sin kungliga gäst med all öflig underdånig vördnad till en stol, der hon satte sig ned, medan han blet stående framför henne, afbidande hennes tilltal; men hon bibehöll länge tystnad och syntes tveksam. Slutligen sade hon: Ers höghet, det är en förskräcklig belägenhet, hvari vi befinna 029. Ers majestät känner mera deraf än jagt, svarade hertigen lugnt. Jag har icke ens varit utom mitt hus i dag och har endast hört omtalas, att åtskilligt tumult har förefallit i Paris Henrik af Guise!4 ropade drottningen, med en forskande blick, tHenrik af Guise, var uppriktig emot mig!4 Man måste rätta sitt förhållande efter omständigheterna, svarade hertigen. Mot dem, som sjelfva äro uppriktiga emot oss, må vi visa oss lika öppna som den ljusa degen; men då vi undfägnas med tal, som icke innehåller sanning, och löften, som icke hållas, då är det naturligt, att vi på vår sida äfven måste iakttaga en viss försigtighet, Ers höghets ord innebära en anklagelse, återtog drottningen med en viss skärpa. eKan jag Jå veta, hvaruti jag bemött er med falskhet?4 Ers majestät lofvade mig, svarade her tigen, att min unge vän, grefven af Logres, skulle blifva försatt i frihet sednast i går på morgonen, och att min myndling, Maria af Clairvaut komme att genast öfverlemnas i min vård.4 Ers höghet bedömer milt handlingssätt orättvist, sade drottningen; Soch tillskritver bristande vilja hvad som endast är följd af en otillräcklig myndighet att göra den gällande. Villequier har i leglig ordning gjort anspråk på förmynderskapet öfver frö-!